bild på Henrik

Henrik vann tre priser på Frame filmfestival

Frame presenterar under hösten alla pristagare från Frame Filmfestival 2020. Idag möter vi Henrik Dahlbring, filmaren som vann hela tre priser med sin dokumentär Across the Andes; hederspris och publikens pris i Tungvikt samt Filmbryggans pris för Bästa dokumentär

Juryns motivering löd så här: 
En starkt berörande berättelse om ett ämne som länge ansetts för farligt att beröra. Henrik Dahlbrings djupt personliga historia om ett syskonpars osvikliga kärlek pappan som valde att ta sitt liv, överger aldrig barnets perspektiv. En hård och uppfordrande, men samtidigt trösterik knytnäve i magen.

Henriks film valdes ut av Novemberfestivalen att tävla i tungviktskategorin vilket sker i helgen.  För att se Henriks film – och många andras – logga in här: online.novemberfestivalen.

Hur är läget inför Novemberfestivalen? 

Fint! Novemberfestivalen är en av mina favoritfestivaler – och  en av årets höjdpunkter - där jag haft med filmer två gånger innan. Här har jag fått både många vänner och fina minnen ifrån!

Du fick ju med dig tre priser från Frame, har du hunnit smälta det?  

Ja, jag är ingen festare men lite firande blev det; några ginger beers, god mat och countrymusik. Men jag kan gå runt i långa perioder och tycka allt jag gör är skit och verkligen ifrågasätta mitt konstnärskap men så händer något som på Frame och man blir som laddad på nytt. Det är alltid fint att få erkännande för sitt verk. Att bli sedd och uppskattad är peppande och ger en ork och lust att fortsätta, absolut. Men det är aldrig något man kan förvänta sig, speciellt inte när man är i sällskap med så sjukt många talangfulla filmskapare som tävlade i år.

Vad har du på gång nu?

Just nu sitter jag och klipper på en dokumentär med titeln Patterns som kortfattat handlar om tre berättelser som berör destruktiva mansnormer och psykisk ohälsa. Som med Across the Andes så är Patterns ett projekt som antagligen kommer ta mig flera år att färdigställa så det kan hända att jag påbörjar ett mindre projekt emellan för att jag inte ska bli galen. Jag pluggar filmregi på Valand samtidigt så det kommer ta sin tid att färdigställa.

Drömprojekt framåt?

Jag har ett projekt jag väldigt gärna skulle vilja göra i framtiden som handlar om mig och mina barndomsvänner, hur vi gled isär så fort och varför. Om de där personerna och relationerna man inte kan släppa taget om. Om det där jobbiga och outtalade som ligger och gnager på en efter alla dessa år. Jag påbörjade ett liknande projekt för några år sedan som inte blev av för att den andra deltagaren fick kalla fötter, men när jag tittar tillbaka på vad det hade blivit så är jag glad att det inte blev av på det sättet.

Har du nått tips till andra filmskapare?

Omringa dig av talangfulla människor som inte är rädda för att ifrågasätta och utmana dig, det kan vara jätteläskigt att bli utfrågad och inte ha svaren men det är så värdefullt att få de där ofiltrerade åsikterna. Om du tycker något du jobbar på blir dåligt så samma sak där, stäng inte in dig med projektet och försök hitta lösningar själv - låt andra människor titta på det. Ibland kan det bara vara bra att ta en liten paus med, göra något helt annat en stund och komma tillbaka till projektet när man fått andas. Försök släppa hela premiärtänket och festivalandet i förväg, fokusera på det du gör i "nuet". Jag har själv blivit väldigt stressad över filmfestivaler och att inte ha något färdigt just det året, att jag fastnat i hela den mentaliteten och försökt ruscha projekt bara för att hinna med en deadline, nu försöker jag låta projekten styra sig själva lite mer än att jag puttar dom mot mållinjen utan att dom är färdiga.