En pitchtävling som inte känns som en tävling

När jag förra året var en av deltagarna på talangdagarna under Uppsala kortfilmsfestival var en programpunkt att vi fick vi se Uppsala kortfilmspitch. En tävling där man på sex minuter ska pitcha sin kortfilm inför en jury och publik. Det var otroligt inspirerande att se alla regissörer och producenter pitcha sina projekt.

När jag under augusti satt och förberedde ansökningar för min nästa kortfilm, Stulen dröm, upptäckte jag att ansökan till Uppsala kortfilmspitch var öppen. Det var ett givet val att skicka iväg en ansökan. När sedan svaret kom några veckor senare att jag blivit antagen började tankeprocessen. Vad skulle jag säga? Vad är det viktigaste att få med? Först tänkte jag inte alls på längden min presentation utan började att bygga min keynote med allt jag kom på och visste. Vid en första genomläsning klockade jag in på cirka tio minuter. Jag lät den ligga några dagar och de kommande gångerna jag öppnade presentationen kapade jag bort mer och mer och skrev om stycken så att det skulle bli lättare att presentera. 
Mitt projekt Stulen dröm handlar om en tjej som vill bli skådespelerska, men får hela sin identitet kapad av ett filmbolag som bygger en egen filmstjärna baserat på hennes utseende. Det kan de göra med en teknik som blir allt vanligare, nämligen Deepfake. Bland det svåraste var att hitta en bra balans mellan storyn och genomförandet och att förklara deepfake så att juryn och publiken skulle förstå vad det är.

Så ungefär en vecka innan pitchen kändes det som att det mesta satt och jag stängde in mig i ett rum för att kunna läsa det högt för första gången, samtidigt som jag filmade och klockade tiden. Det tog cirka fem-sex gånger innan jag kände mig hyffsat bekväm, även om det aldrig är speciellt roligt att se sig själv på film. När jag de sista tre gångerna klockade in min pitch på exakt 05:38 kändes det väldigt bra.
Dagen innan pitchen åkte jag upp från Göteborg till Uppsala för att vara med på en pitch-workshop under ledning av Ann-Marie Söhrman Fermelin från Filmbasen/Film Stockholm och Hanna Sohlberg från Film i Skåne. Där fick man också ge feedback på de andra projekten som skulle pitchas. Även här klockade jag in min pitch på 05:38. Under kvällen gjorde jag de sista justeringarna och kände mig så redo jag kunde bli.
Nervositeten kom först när jag gick upp då jag tänkte mest på att inte börja prata för tidigt innan jag tryckt igång min presentation så att tiden skulle börja. 
Även fast jag inte vann så är jag otroligt nöjd med hela resan och erfarenheten av att pitcha ett projekt på det viset. Även under pitchen klockade jag in på 05:38, även fast jag skrev om stora delar. 

Det som var bland det härligaste med det här upplägget var att det kändes aldrig som en tävling. Eftersom man hört och lärt känna de andra som pitchade så hejade man på samtliga. Alla projekten var riktigt bra och jag ser fram emot att se dem när de är färdiga.

/Johan Bodell - www.johanbodell.com