Ull-sekt

Årets tema på Bergmanveckan var ”Lek & Lust”. Kastar man om bokstäverna går det att forma ordet ull-sekt. Lite så kan man beskriva talangdagarna. Tjugofem främlingar skakade hand i Nynäshamn och sex dagar senare hade en brokig fårflock skapats. Omvandlingen från människa till fyrbent gräsätare berodde på en del faktorer som jag ska bryta ned.

A.    Packat schema: Timmar fyllda till bredden med filmvisningar, samtal, mingel, workshops och safari. Cirka noll minuter ensamtid fick oss att forma en gemensam hjärna. Alla hade sömnbrist och ingen klagade. Veckan gick i ett svep fastän dagarna varade i all oändlighet (det låter klyschigt, men det var bara så det var). 

B.    Bergman och naturen: Att gå runt i hans hem och känna en konstig blandning av trygghet och ångest. Att få cykla i ljummen vind och se havet möta himlen i den skarpaste av horisonter (återigen, ren beskrivning). Även om jag håller med Alex Schulman som sa att Bergman hade blivit rasande om han bevittnat invasionen på sitt älskade Fårö, så tror jag ännu mer på att filmare behöver mötas under mer avkopplande omständigheter. Det var väl hela anledningen till varför Ingmar flydde dit? Tid och ro till att tänka. Och det är ju fler än han som förtjänar att grubbla.

C.    Kollektivt självmord: ”Jag tror säkert det kommer vända… annars får vi väl ta livet av oss.” Citat från en mycket erfaren producent angående branschens nedåtgående spiral. Det är tufft att tro på ett starkt film-Sverige just nu. Föreläsningen vi fick om AI inom postproduktion bottnade i effektivitet och sänkta kostnader. Parisa Liljestrand får för sig att en streamingskatt skulle innebära att pengar tas från ”hårt arbetande svenskar som ska ha mer kvar i plånboken” (citat från presskonferens 22/6, inte Bergmanveckan. Vad skulle en kulturminister göra på en filmfestival?). Ändå drunknade vi i pepp om att ”Tro på er själva”, ”Fortsätt vara naiva”, ”Ni är framtiden!”, etc… Men i vilken framtid kommer vi ha råd att vara naiva dagdrömmare?

Får är starka flockdjur som drivs av en instinkt att följa varandra och upprätthålla sociala band. De blir stressade av ensamhet och vill helst inte umgås med färre än fyra individer. På grund av att de är bytesdjur har de utvecklat strategier för att skydda sig mot rovdjur. Till exempel kan de klumpa ihop sig tätt eller springa i grupp för att skapa förvirring.

Jag kanske har dragit den här metaforen för långt, men dagarna med ull-sekten har resulterat i ett större behov än någonsin att visa upp en enad front. Vi är chanslösa som ensamma genier, men desto bättre rustade som en samlad trupp fårskallar.  

//Nicole Lundberg