I mig fanns en längtan efter vettiga samtal, spegling.

Jag trivs som bäst i yrket när jag märker att jag inte är ensam. När jag märker att det finns andra som intresserar sig för världen med en filmkamera. Andra som använder den filmiska berättelsen för att dela sin syn på den, sin position i den.

På Dokumentärfilmskonferensen fick jag chans att träffa de här andra. Vissa andra kände jag sedan innan, andra var helt nya. I mig fanns en längtan efter vettiga samtal, spegling. Att prata projekt och dricka kaffe med någon som ser rimligheten i att ha jobbat med utvecklingen av en och samma kortfilm i tre år.

Tack Filmcloud, tack Anna Öst och Gisela Ritzen och tack alla föreläsare. Ni gör ett mycket viktigt jobb för vi som får ta del av konferensen. Vågar man hoppas på att det blir en version tre?