Det var vi som ledde samtalet dit vi ville. Jag älskade det.

Jag skriver det här på färjan på väg tillbaka mot Nynäshamn efter en intensiv men otrolig vecka på Fårö under Bergmanveckans talangdagar. Jag hade inte varit på Gotland tidigare och blev förundrad över att resan från Göteborg till Fårö varade över tolv timmar, men när vi väl var framme fick vi ett så fint mottagande att jag snabbt glömde av det. Under veckan fanns det ett fokus på att vi deltagare skulle lära känna varandra. Vi presenterade oss genom bilder, genom presentationer och projekt. Det var så fint att få höra de andra deltagarna berätta om sig själva och lära känna dem genom val av tematik i projekten. 

Inför resan hade vi blivit upplysta om att vi följer ett tight schema. På tisdagen började det på Sudersandsbion. En liten och intim biograf med obekväma stolar. Vårt första samtal med en utomstående gäst förvånade mig. Gästerna kom in, skakade hand och presenterade sig en och en. Sen satte de sig på (vad jag tyckte) ett litet bord i trä och vi fick en timme att ställa frågor. Jag hade en helt annan bild i huvudet och trodde att samtalet skulle vara modererat, att vi skulle få inflika med våra frågor, men det här var ju helt otroligt. En timme för oss att ställa alla möjliga frågor, högt och lågt. Det var vi som ledde samtalet dit vi ville. Jag älskade det. Vi fick träffa Aubrey Plaza, Audrey Diwan, Asgar Farhadi och flera andra intressanta tungviktare inom film som delade med sig så generöst av erfarenheter, lärdomar, misstag och mycket mer. 

Veckans favorit citat kommer från Tarik Saleh som säger att när han skriver så skriver han bara för sig själv. Att skrivandet är en sorts tröst och ett sätt att förstå sig själv i relation till omvärlden. Han lyfte texten och beskrev att han vill arbeta på sina manus så pass mycket att det till slut uppstår ett motstånd i honom att omvandla texten till film. Med Tarik och Kristina fick vi en underbar stund ute i gräset utanför Sudersandsbion och det kändes så värdefullt att höra honom berätta om sin syn på text. 

Det finns så mycket att säga om den här veckan. När jag kommer hem till Göteborg ikväll så kommer jag tjata sönder om allt jag fått uppleva under tiden på Fårö. Att vi fick besöka Bergmans hem var mäktigt. Att se hur han skriver på väggar, bord, dörrar, golv. Jag tycker verkligen om att se vart andra spenderar sina skrivande stunder och jag tyckte att hans arbetsrum var alldeles för mörkt och instängt men i efterhand har jag tänkt att han kanske hade en poäng med det. Att det inte kommer några externa intryck under tiden man ska arbeta, utan man kan hålla fullt fokus. Kristina (vår guide) beskrev att Bergman tyckte att varje rum skulle fylla en funktion så jag tänker mig att han var genomtänkt i val av arbetsrum. Han ville väl vara instängd med sina egna tankar under arbetstid. Det kanske jag ska testa, då får jag plocka ner alla bilder i mitt arbetsrum när jag kommer hem.

Tack för en fantastiskt inspirerande vecka. Nu fortsätter skrivandet med ny energi.

Tara Mahmoudi Zadeh