Den glittriga veckan toppades av med en härlig matförgiftning

Tempo meet-up startade starkt med fina möten med andra

dokumentärfilmare och en rolig invigningskväll. Har kanske aldrig

varit så kissnödig i hela mitt liv som under öppningsceremonin +

invigningsfilmen. Det fanns ett sannolikt scenario av att behöva gå

nerkissad igenom en lokal med sveriges filmbransh-topp, men

alternativet att missa en enda stund av filmen för att springa till

toaletten kändes värre.

Meet-up gänget bestod av filmare från hela landet, med blandade

dokumentära uttryck och i olika faser av sina projekt. Vi snackade

process, lyssnade på semniarier, speed-dejtade filmkonsulenter. Det

minglades runt bland branschfolk på kvällarna med ett glas bubbel i

handen och allt kändes lite glittrigt. Det var extra tacksamt för mig

som är i förproduktion av ett eget projekt att få chans att presentera

sig för de nyckelpersoner som man snart ska skicka in en officiell

ansökan om produktionsstöd till. Men ibland blev man också lite trött

på sig själv och idén kring att prestera socialt för att “få lov” att

göra film.

Den sidan av film finns ju och det kändes samtidigt som att Tempo

också var en plats som bjöd in till att ifrågasätta och utmana dessa

idéer, både på publika seminarium eller i de individuella mötena med

andra filmskapare.

En favorit under veckan var de två masterclass-programpunkterna vi

fick med Axel Danielson & Maximilien van Aertryck och Mia Engberg. Att

sitta i en mindre grupp och bara prata, få deras tankar, input, råd,

och reflektioner kändes värdefullt och som en jordnära kontrast till

den ibland lite förhöjda mingliga stämningen.

Den glittriga veckan toppades av med en härlig matförgiftning som

verkligen såg till att ta en tillbaka ner på jorden innan man skulle

åka hem igen. Men allt som allt var det väldigt fint att man som del

av Tempo Meet-Up under ett par dagar fick känna sig lite ompysslad och

given chansen att lära känna andra spännande dokumentärfilmare.

/Olivia