Många nya övningar, insikter och relationer från Danmark

Jag heter Emelia och sökte till Odense Talent Camp för att jag var nyfiken på att träffa andra filmskapare från Europa. Det blev en väldigt fin vecka i Danmark! Vi var totalt 18 deltagare från Sverige, Norge, Tyskland, Holland och Danmark. Själva talangprogrammet skedde i samband med Odense filmfestival, som är en internationell kortfilmsfestival. Så utöver talangprogrammet kunde vi se på filmpass, mingla med branschfolk och gå på seminarier. Festivalen kändes som en folkfest, stämningen var på topp och det var väldigt bra filmpass!

Under veckan bodde vi på samma hotell, så vi deltagare åt frukost ihop varje morgon och deltog i de workshops och events som anordnades. Veckan avslutades med en pitch. För att kunna delta behövde det finnas ett internationellt samarbete. Jag som svensk regissör behövde tillexempel hitta en dansk producent. Istället för att rada upp vad vi fick göra, tänkte jag dela med mig lite av de sakerna jag tar med mig - kanske kan det inspirera någon annan i sitt skapande?

Något av det första vi fick göra var ’snabbpitchar’, det blev ett bra sätt att lära känna varandra och att få något att prata om! Jag tyckte själv att det blev en bra övning - så är ni ett gäng, testa det här: 

Snabbpitch - 2 minuter att berätta om en idé

Vi delades upp i två grupper, en stationär (där varje individ fick ett rum) och resten rörliga (jag var rörlig). Vi fick i ren speed-dejting-anda skjutsas runt mellan de olika rummen och pitcha för 9 personer (18 delat på 2 = 9). Jag hade en idé som jag jobbat på ett tag, men ingen förberedd pitch! Någon annan var förberedd till tänderna och kunde ha pitchat sin i sömnen, en tredje hade ingen idé utan fick komma på en i stunden. Vi hade 2 minuter på oss att berätta om vår filmidé, det var allt - så mötet i sig varade i 4 minuter ungefär. Det var otroligt givande att ’utsättas’ för det! Jag hittade nya sätt att se historien jag berättade om. Dessutom blev man så otroligt inspirerad av de andra i gruppen! Genom att kasta sig in och pitcha 9 gånger insåg man vad som var en bra inledning och kunde se vad som landade bäst i de som lyssnade. 

Vi träffade regissören Andrias Høgenni’s, som höll en pitchworkshop med oss. Han gjorde den prisvinnande filmen ”IKKI ILLA MEINT” (den går att se här: https://www.youtube.com/watch?v=DxumKJ-zL4o). Det finaste jag fick med mig från den workshopen var att ’alla idéer är inte en bra pitch - vissa låter skittråkiga, men det betyder inte att det är en dålig film!’. Han berättade att hans kortfilm Ikki illa meint vunnit supermånga priser, men låter fruktansvärt tråkig när han försöker förklara handlingen. 

Han pratade även om idébildning och gav oss en hel del övningar. En var att beskriva 10 saker som fanns i en fängelsecell, vi hade 5 minuter för det. När de fem minutrarna hade gått fick vi bygga på och skriva tio saker till och sen tio saker till. Han menade på att ”de tio första sakerna du skriver är allmänna - saker de flesta skulle tänka på att skriva in” medan de ”10 sista sakerna är det som blir personligt och specifikt för hur du ser på något”, de sista blir oftast mer detaljerade. Det var intressant!

Vi hade en workshop med manusförfattaren och regissören Martin Strange om att använda oss av personliga erfarenheter i film. Något jag tror att många av oss gör! Han pratade om vikten av tid och perspektiv för att använda sig av sitt eget liv. Att inte bara berätta något ’för att det hände’, utan med fokus på vad det är du vill att någon ska ta med sig (efter att ha sett filmen). Ibland kanske du behöver ändra händelseförloppen/karaktärerna för att din andemening ska gå fram - något som är enklare att göra när du har perspektiv på saker. Han pratade om det ur ett skrivande perspektiv likväl som regissör. Om han får en förfrågan att regissera ett manus (han inte skrivit själv) brukar han alltid se vad han kan relatera till. Om han inte kan relatera, så tackar han nej. Och ’att relatera’ behöver inte vara ’jag har gått igenom exakt det där’ - utan snarare ’det där påminner mig om den där gången när jag...’ eller ’jag kan förstå den här karaktären, det var som när jag…’. Att våga använda sig själv i flera led.

Sista workshopen hade vi med Karin Worsøe som pratade om idébildning och den kreativa processen. Det var väldigt inspirerande! Hon jobbar som coach inom flera konstnärsområden och har även varit lärare på Danska filmskolan. Hon berättade om sin metod när hon utvecklar idéer. Ofta upplever hon att folk känner sig stressade och försöker ’hitta på en idé’. Hon menade på att vi alla bär fragment av idéer hela tiden; minnen, färger, bilder, tankar, funderingar. Så hon brukade göra mycket skrivövningar för att ’medvetandegöra’ det som redan finns inom varje artist. Inte för att hitta en tydlig idé, utan för att samla material. 

FRAGMENT: En känsla, toner eller en aning av musik, en skymt av färger, en karaktär/person. 

MEDVETANDEGÖRA: Skrivövningar, få fatt i det där som snurrar runt omedvetet i dig. 

MATERIAL: En medveten känsla, musikstycken som du samlar och tycker om (spellista?), tydliga färger, en karaktär beskriven. 

Hon tipsade om att skriva ut inspiration och sätta upp de på väggarna. Om du har en specifik blå ton som återkommer - skriv ut den och ha den runt dig. Skriv ut bilder du får i huvudet (och var specifik!).

Hon menade att idén sen kommer ur ditt material. Att det är först då du kan börja jobba med det. Jag tyckte att det var ett spännande sätt att se på det! 

Hon gjorde en övning med oss ”5 minuter”. Vi hade 5 minuter att flowskriva utifrån olika ämnen - (tips, det här kan man göra hemma!), här skulle man inte tänka utan bara peta ner det som kommer på papper. 

En övning kunde vara: ’5 minuter - vad önskar du att någon skulle lära dig’ eller ’vad är du på riktigt inspirerad av’. Bara genom att skriva ner dessa listor kunde jag se ett tydligt tema i vad jag tänker på/är någonstans i mig själv (och mitt berättande).  

Jag tog med mig många nya övningar, insikter och relationer från Danmark - jag rekommenderar verkligen att söka till Odense Talent Camp och vill tacka FilmCloud för att de möjliggjorde min resa dit!

Allt fint!

Emelia