Deltagarna i Director's Village tillsammans med coacherna Sofia Norlin och Janneke van Heesch på Shift Film Festival Foto: Philip Driessen

Adams dagbok från Director’s Village i Heerlen, Nederländerna

Inlagt av: Adam Starsmark 6 Feb 2023

Adam Starsmark var i Heerlen i Nederländerna på Director's Village.

Utvecklingsprogrammet Director's Village arrangerades av CineSud som är en partner i Screen Talent Europe nätverket. Programmet utarbetatdes av STE- partners och sedan genomförde CineSud programmet under sin regionala filmfestival Shift Film Festival. I våras gick det att söka plats på programmet här på FilmClouds sida och filmaren Adam Starsmark blev utvald att ta FilmClouds plats i programmet. Detta är hans dagbok. 

Dag 1 

Göteborg-Malmö-Hamburg-Essen-Mönchengladbach-Herzogenrath-Heerlen. 17.24-12.20. 

Efter 19 timmar tåg är man rätt mör. Pga banarbete avgår nattåget redan 20:40. Jag är inte van vid att försöka sova så tidigt, så jag sover fler timmar sittandes upp på nästa tåg, Hamburg-Essen. Men det är ändå något alldeles speciellt att ligga och lyssna på hur tåget slår mot rälsen i natten. Väl framme möter jag sju nya ansikten, de andra deltagarna i Director’s Village. Sju filmskaparkollegor som jag ska hänga med i fyra dagar. Jag får direkt problem med växlandet mellan engelska och svenska med de andra skandinaverna. Om ingen annan lyssnar, varför ska en svensk och en norsk prata engelska? 

Programmets första punkt är teaterlekar. Det är ödmjukande och avväpnande. Folk släpper ner garden och känslan är stark att det här blir dagar av skratt snarare än en uppvisning i vem som är den svåraste konstnären. Därefter visar en guide oss staden. Den har gått från fattig till rik och tillbaka till fattig när framgångsrik gruva blev nedlagd gruva. Senaste åren har den städats upp, och nu är det en liten, gullig stad med ny arkitektur som guiden inte döljer stoltheten över.

Det här är också första dagen av SHIFT Film Festival, som DV-programmet löper parallellt med. Vi får därför se varandras senaste kortfilmer, i ett specialpass som visas på festivalens vackra biograf. Det är uppfriskade att se kortfilmer utanför den svenska bubblan, med andra ämnen och uttrycksätt. Det blir också en påminnelse om att många andra länder inte är lika präglade av ett kortfilmspris med en tidsgräns på 14 och en halv minut. Formatet används på fler sätt.

19 timmars resa börjar kännas på riktigt när jag sitter vid middagsbordet och har en tallrik pasta och potatismos framför mig. Känslan är att de italienska restaurangerna i Heerlen kanske inte är vad man skulle kalla ”autentiska”. Men det finns en charm i det också. Hotellet är däremot otroligt, kanske det finaste jag bott på. 

Dag 2

Fyra personer samtalar
Sofia Norlin coachar deltagare i Directors Village. Foto: Philip Driessen

Första workshopdagen, med fokus på manus. Vi träffar coacherna som ska leda programmets alla workshops, Sofia Norlin och Janneke van Heesch. De är olika i sätt men lika i engagemang. Vi delas upp i två grupper, förmiddag med Sofia och eftermiddag med Janneke. Pitch och individuell feedback med Sofia, manusanalys med Janneke. De kompletterar varandra väl. Med Sofia hamnar fokus mer på känsla och detaljer, medan Janneke benar ut strukturen. Det är verkligen en lyx att bli läst av både coacher och deltagare som har helt nya ögon på mig. Berättelsen och det som står i texten kommer verkligen i fokus. Det blir en dag full av både värdefulla insikter och en stor boost i självförtroende. På middagen efter känns det som om jag har känt mina programkamrater längre än 24h. 

Dag 3

Sofias workshop fokuserar på Mise-en-scène och inleds med att vi alla konstaterar att uttrycket inte har någon motsvarighet på deltagarnas språk som når upp i samma nivå. Sofia delar med sig av sin process i samlandet av bilder och vi får bygga en egen moodboard. Utkristallisera vår vision för filmen bortom text och handling. Bild och ljud, samt analysera estetiska och etiska utmaningar. Jag hade redan några bilder sedan innan, men den här workshopen blir ett typexempel på en situation där den tanke och känsla man haft börjar växa organiskt medan man pratar, bara genom av att man faktiskt får utrymme att berätta om sina idéer för någon som lyssnar.

Med Janneke analyser vi den scen vi valt ut från våra manus, som ska testas under morgondagens rep med skådespelare. Vi studerar viljor och riktningar, diskuterar vad vi vill och hoppas få ut av övningen. Jag har valt filmens nyckelscen, där fyra karaktärer har en dialog i en hyffsat trång korridor. Till en början är jag nöjd med mitt val eftersom jag är nyfiken på hur jag ska få scenen att gå ihop rent tekniskt, hur alla karaktärer ska få utrymme och hur scenen ska gå att hänga med i. Efter workshopen är jag nöjd med mitt val för att Jannekes sätt att studera scenen får mig att inse saker som jag inte riktigt förstod fanns i mitt eget manus. Jag ser fram emot att ta till samma verktyg på alla scener i manuset. 

Dag 4 

man gestikulerar mot någon utanför bild. Sitter på bord vid tv skärm
Adam visar visuella inspirationer för sin nya kortfilm. Foto: Philip Driessen

Hela dagen är avsatt för filmat rep med skådespelare. Det är spännande att träffa någon man ska jobba med för första gången ett par minuter innan man ska börja jobba. Men de nederländska skådespelarna är imponerande förbereda. Varje regissör har 75 minuter för sin scen. När jag börjar jobba med min visar det sig att en av karaktärerna skulle kunna fylla tystnader med svenska ”hummanden” för att försöka lätta upp stämningen. Som tur är berättar skådespelaren att hon är ett stort ”Eva och Adam”-fan och välbekant med svenskt socialt beteende.

I stort ger repet mycket bara genom att jag får testa positioneringar och höra rytmen i dialogen. Jag börjar också se hur jag kommer vilja klippa scenen. Det är verkligen ett privilegium att få göra det här. Testa scenen utan press på att få till resultat. Det är lekfullt, men också en chans att se alla potentiella problem man skulle kunna stöta på. Lite som en rolig riskanalys, som visar lösningar och nya idéer för att lyfta scenen. När allas 75 minuter har gått ser vi ett urval av klipp från repen. De personligheter vi lärt känna under dagarna är närvarande i materialet. Skådespelarna är generösa, regissörerna nöjda med lärdomarna. 

Dagen och programmet avslutas med festivalens prisutdelning. Vi har ju inte hunnit se några filmer från tävlan men applåderar ändå endorfinfyllda högt åt vinnarna. CineSud, organisatören för både festival och utvecklingsprogram, ska även dela ut ett utvecklingsstipendium till ett av Director’s Village-projekten som de vill uppmuntra lite extra. Det visar sig bli mitt projekt de väljer att ta upp på scenen. Det känns lite märkligt då workshopdagarna varit helt fria från tävlingselement, men det är ändå en välkommen uppmuntran då det på ett sätt skingrar de sista tvivel jag åkt ner med, dvs. att mitt projekt som utspelar sig i den svenska äldrevården inte skulle vara intressant för en internationell publik. 

Stämningen är god. Festivalen har sin avslutningsfest i biografens bar och det dröjer till natten innan vi säger hejdå till deltagarna som ska lämna hotellet i gryningen.

Dag 5

man med diplom
Foto: Philip Driessen

Jag och två andra deltagare utan tidspress inleder hemresedagen med en promenad i grönområdet runt hotellet. Det ska tydligen finnas ett slott där som vi inte hunnit se än. Det visar sig dock att vi har en tidspress, nämligen att vi missat att vi skulle checka ut för en timme sen. Det blir inget slott. Istället står jag i mitt hotellrum och kämpar med att få ner all CineSud-merch i den redan proppfulla väskan, när det knackar på dörren. Ett desperat ”Just five more minutes!” kommer ur min mun. ”You’re 1,5h late!!” får jag som svar. Nere i lobbyn fyller jag min nya CineSud-vattenflaska med gurkvatten för att slappna av. Och sen är jag sist kvar.

På tågresan hem reflekterar jag över hur intensiva dagarna det varit. Men inte med trötthet utan fylld av positiv energi. Jag hade ganska höga förhoppningar på äventyret, och måste säga att de mer än infriades. Det som främst överträffade var 1. hur fin och varm gruppen var, helt utan behov av att hävda sig inför varandra, bara genuint glada över att vara där och utbyta tankar om varandras projekt. Och 2. att jag inte kommer hem med massor av huvudbry och svåra val om hur jag ska förändra projektet och skriva om, utan snarare med större tro på filmen, inspiration och en stark lust för att fördjupa och förstärka. För att ta nästa steg mot att göra filmen. Ett resultat av två bra coacher, som engagerade sig i våra egna visioner och vägledde oss utifrån den film vi faktiskt vill göra.

Förhoppningsvis träffas vi alla snart igen. Kanske i Heerlen, med åtta färdiga filmer på duken. 
 

Adam Starsmark

Medlemsbloggen

Många nya övningar, insikter och relationer från Danmark

av: Emelia Hansson den 12 okt 2022
Jag heter Emelia och sökte till Odense Talent Camp för att jag var nyfiken på att träffa andra...

Adams dagbok från Director’s Village i Heerlen, Nederländerna

av: Adam Starsmark den 23 sep 2022
Adam Starsmark var i Heerlen i Nederländerna på Director's Village. Utvecklingsprogrammet Director...

Manus, havsbad och paddle-board.

av: Martin Hammar den 18 aug 2022
Tre dagars manusworkshop i vacker skärgårdsmiljö på Håskö i Östergötland. En inspirerande miljö för...

Världens snabbaste och långsammaste vecka

av: Simone Norberg den 8 jul 2022
När jag måndag morgon satt på den tidiga morgonfärjan mot Visby ångrade jag nästan att jag hade...

Jag kommer länge blicka bakåt på tiden på Fårö!

av: Fredrik Andersson den 5 jul 2022
Under Bergmanveckans talangdagar har jag fått tillfälle att träffa 23 andra filmare från olika...

blev jag ganska paff, jag har sett film på det i efterhand, jävla paff blev jag

av: Erik Sundblad den 23 jun 2022
Min film heter The Hijacking of the Swedish conversation och handlar om hur knäppt det är att...