Residenset Film <3 Musik blev en kreativ bubbla där tid o plats försvann

Vi blev fint välkomnade i en konsthall under en vernissage för unga konstnärer innan vi fick tillgång till huset där vi skulle bo. Väl där möttes vi av en presentkorg. Vilken start!

Tio minuter gångväg därifrån låg Bengtsfors biograf Odéon som blev vår kreativa högborg.

Att bo i huset var välkomnande, praktiskt och med gångavstånd till biograf Odéon. Stor fördel att vi kunde prata ihop oss där och varva ner på kvällarna kontra att bo på t.ex. ett hotell. 

Vi satt på Odéon under en hel vecka mellan 08-23 nästan varje dag och jobbade med att hitta ett språk för huvudkaraktärens inre. Vi skrev ljud och musik i biografens surroundsystem, använde projektorn och duken som visuellt bollplank och skrev dikter med syfte att ersätta en VO som tidigare fanns i manus.

Planen var att skriva en novell i dagboksform ut Dorrits perspektiv men vi övergav det snabbt, till förmån för poesi i stället. Det känns mer spännande och unikt att låta en karaktärs inre speglas genom hennes dikter (och låta dikterna ersätta hennes VO som nu finns i manus). Vi pratade igenom hennes olika känslolägen i filmen genom att dela in hennes resa under sorgens fem faser. Så skapade Gusten musikstycken samtidigt som Tage skrev dikter till just den eller den fasen. 

För att hitta rätt känsla tittade vi på referensfilmer och klipp, spelade musik och pratade om våra egna erfarenheter kopplade till de fem faserna (förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans). Terapeutiskt och kreativt på samma gång.

Samma sak kan sägas om Tages upplevelse av att sitta i ”sin” gamla biograf igen, där hans filmintresse en gång startade på allvar. 

Vi tog avstickare till både Furnäsparken i Bengtsfors och Sandviksudden i Dals Långed för att få inspiration till Dorrits (huvudkaraktären i filmen De Umbärliga som vi arbetade med under vistelsen) boendesituation i filmen. 

Mot slutet av residenset skapade vi en temporär diktsamling skriven av Dorrit med medföljande utvalda dikter och mer eller mindre genomtänkt typografi ackompanjerat av Gustens nyskapade alster. Där och då kändes det nästan verkligt, att hon funnits och hade skrivit de där dikterna. Åtminstone några av dem.

Hela veckan kändes som att befinna sig i en kreativ bubbla där tid och plats tillfälligt försvann och där Dorrit stundtals trädde fram tydligt för oss. En gång pratade vi om henne som att hon just klivit in i salongen och efter det upplevde vi att hon infann sig i både den dagens dikt och musikstycke. 

Huvudkaraktärens dikter och tillhörande kompositioner kommer framföras live inför publik på Filmfestival på Dal under hösten 2025.

Tack för en fantastisk vecka!

/Tage och Gusten