Gästbloggen

Hoppfull & inspirerad efter Talangdagar

I slutet på oktober fick jag, tillsammans med tretton andra filmskapare från hela landet, möjlighet att delta i "Talangdagarna" under Uppsala Kortfilmsfestival.
Programmet inleddes i ett konferensrum på CityStay Hotell där vi deltagare visade filmer och presenterade oss för varandra, och därefter följde tre intensiva dagar med välarrangerade filmvisningar, Q&A:s, seminarier och inte minst umgänge med fantastiska filmskapare och människor.

Under programmet fick vi bland annat möjlighet att gå på speed-date med åtta olika produktionsbolag för att presentera oss själva och våra filmprojekt, ha frågestund med representanter från Svenska Filminstitutet, SVT och Konstnärsnämnden, delta i en masterclass med Niki Lindroth von Bahr, lyssna på ett samtal mellan Anna Linder och Adam Khalil som arrangerades av Filmrummet under parollen "Minoriteter på film: att skildra sin egen historia" samt delta i programpunkten "Would you buy this?" där fyra filmskapare visade sina kortfilmer och fick feedback av representanter från internationella filmfestivaler. Vi fick även vara med under Uppsala kortfilmspitch när sju olika filmprojekt pitchades för en jury, vilket var veckans mest givande stund för mig personligen. Att vara i ett rum med så mycket nervositet och visioner gjorde mig hoppfull och inspirerad.

Trots att det var ett fullspäckat och rakt igenom intressant program är det framför allt samtalen och diskussionerna som uppstod mellan programpunkterna jag tar med mig från dessa dagar. Vi delade medgångar, motgångar och erfarenheter och pratade om allt ifrån vilka favoritfilmer vi hade som barn till hur frustrerande det är försöka balansera ekonomisk trygghet med kreativ frihet. Det var inget annat än oerhört lyxigt att få möjlighet att träffa filmskapare i olika åldrar, från olika platser i landet med olika förutsättningar för att skapa film.
Jag kände mig fyllld med mod och kreativitet när jag lämnade Uppsala.

Tusen tack till FilmCloud och Uppsala Kortfilmsfestival för att jag fick möjligheten att delta!
/Malin Englund

En pitchtävling som inte känns som en tävling

När jag förra året var en av deltagarna på talangdagarna under Uppsala kortfilmsfestival var en programpunkt att vi fick vi se Uppsala kortfilmspitch. En tävling där man på sex minuter ska pitcha sin kortfilm inför en jury och publik. Det var otroligt inspirerande att se alla regissörer och producenter pitcha sina projekt.

När jag under augusti satt och förberedde ansökningar för min nästa kortfilm, Stulen dröm, upptäckte jag att ansökan till Uppsala kortfilmspitch var öppen. Det var ett givet val att skicka iväg en ansökan. När sedan svaret kom några veckor senare att jag blivit antagen började tankeprocessen. Vad skulle jag säga? Vad är det viktigaste att få med? Först tänkte jag inte alls på längden min presentation utan började att bygga min keynote med allt jag kom på och visste. Vid en första genomläsning klockade jag in på cirka tio minuter. Jag lät den ligga några dagar och de kommande gångerna jag öppnade presentationen kapade jag bort mer och mer och skrev om stycken så att det skulle bli lättare att presentera.
Mitt projekt Stulen dröm handlar om en tjej som vill bli skådespelerska, men får hela sin identitet kapad av ett filmbolag som bygger en egen filmstjärna baserat på hennes utseende. Det kan de göra med en teknik som blir allt vanligare, nämligen Deepfake. Bland det svåraste var att hitta en bra balans mellan storyn och genomförandet och att förklara deepfake så att juryn och publiken skulle förstå vad det är.

Johan Bodell pitchar på Uppsala Kortfilmsfestival 2019

Så ungefär en vecka innan pitchen kändes det som att det mesta satt och jag stängde in mig i ett rum för att kunna läsa det högt för första gången, samtidigt som jag filmade och klockade tiden. Det tog cirka fem-sex gånger innan jag kände mig hyffsat bekväm, även om det aldrig är speciellt roligt att se sig själv på film. När jag de sista tre gångerna klockade in min pitch på exakt 05:38 kändes det väldigt bra.
Dagen innan pitchen åkte jag upp från Göteborg till Uppsala för att vara med på en pitch-workshop under ledning av Ann-Marie Söhrman Fermelin från Filmbasen/Film Stockholm och Hanna Sohlberg från Film i Skåne. Där fick man också ge feedback på de andra projekten som skulle pitchas. Även här klockade jag in min pitch på 05:38. Under kvällen gjorde jag de sista justeringarna och kände mig så redo jag kunde bli.
Nervositeten kom först när jag gick upp då jag tänkte mest på att inte börja prata för tidigt innan jag tryckt igång min presentation så att tiden skulle börja.
Även fast jag inte vann så är jag otroligt nöjd med hela resan och erfarenheten av att pitcha ett projekt på det viset. Även under pitchen klockade jag in på 05:38, även fast jag skrev om stora delar.

Det som var bland det härligaste med det här upplägget var att det kändes aldrig som en tävling. Eftersom man hört och lärt känna de andra som pitchade så hejade man på samtliga. Alla projekten var riktigt bra och jag ser fram emot att se dem när de är färdiga.

/Johan Bodell - www.johanbodell.com

Feedback, arbetsmetoder, verktyg och bastubad

Under en fantastisk långhelg på Håskö fick jag, tillsammans med deltagare från totalt sex andra filmregioner i Sverige ta del av Soni Jörgensens djupgående dramaturgiska analys av våra respektive filmprojekt.

Upplägget var så att vi alla fick varsin enskild feedbackkonsultation i grupp och avslutades med en kortare uppföljning på samma sätt. 
Soni utgår från en dramaturgisk modell, utvecklad av Frank Daniel, som hon själv menar är svår att läsa sig till i manusböcker. Den bygger istället på learning by doing; att aktivt börja applicera dessa verktyg på egna och andras filmer och det är just vad vi ägnar oss åt under 4 långa dagar, med avbrott för bastubad och uppfriskande dopp i havet. Under dagarna insuper vi varandras berättelser och visioner, och på kvällarna sitter vi framför kaminen i en av stugorna och hjälps åt att än en gång tolka och ro hem den där feedbacken till våra egna projekt. Härligt mörbultade av Sonis vassa men inkännande intellekt. 

Metoden består i korthet av att tidigt i manusprocessen utröna huvudkaraktärens vilja (fysiska/konkreta projekt) och behov (det den egentligen behöver lära sig/ta till sig) inom ramen för filmen. Begrepp som behandlas i de flesta skolböckerna om manus, men sällan får den djupdykning de förtjänar. Soni menar att dessa två är grunden i varje storydriven film som lycka beröra, att det handlar om att göra en så precis definition av dem och därmed huvudkaraktären, att berättelsen (med hjälp av ledande frågor) börjar diktera sig själv. 
Jag tar med mig hem en arbetsmetod som på djupet utmanar mig att formulera den berättelse jag vill få fram, på ett betydligt mer målmedvetet sätt än jag tidigare gjort. 

Tack till alla medverkande för ett fantastiskt upplägg och för möjligheten att besöka denna lilla pärla till ö. Jag hoppas att många fler manusförfattare och skrivande regissörer får möjligheten att ge sig ut på samma resa!

/Lisa Meyer

Workshopen Archipelago Script lab är ett samarbete mellan FilmCloud/Västra Götaland, Filmbasen/Stockholm, Kulturenheten/Region Uppsala och arrangeras av Film i Öst/Region Östergötland med stöd från Svenska Filminstitutet.

Inget fan av Bergman!

Jag är inget fan av Bergmans filmer men kan heller inte säga motsatsen då jag aldrig har sett någon av dom. Hade därför lite en känsla av att jag inte gjort läxan när jag för en vecka sedan åkte ut till Fårö, för att vara med på veckan uppkallad efter vår store regissör, Bergmanveckan.
Ett gäng deltagare från olika ställen i Sverige har tillsammans tagit del av ett späckat schema, upp varje morgon för att ta plats i vår privata biograf för att bjudas in i varandras och andras projekt, vi har även blivit inspirerade av Bombina Bombast som imponerade mig med sitt sätt att blanda scenkonst med VR och fått se Levan Akin´s nya film och prata med Levan efteråt.
Förutom detta har vi även varit på Bergmansafari som tog oss runt på Fårö, haft regiworkshop med Marcus Carlsson, ätit crepes i solnedgången och för första gången sett en rauk.
Men även om Bergman på något sätt varit ett tema för veckan har den handlat mer om oss deltagare än om honom. Stor del av programmet har använts till att få en inblick i varandras filmskapande, inspirerat varandra och startat framtida samarbeten, det var helt klart det bästa med veckan.

Love Erik Hjertberg

Pitch-tips och speeddating med branschen

Vi är just hemkomna från fyra dagar av Webisode-workshop i Stockholm. För dig som missat det, är Webisode en satsning för att utveckla kortserier och det här var den andra träffen. Första gången träffades vi i Oslo och sedan dess har vi jobbat intensivt att få klart storyline till vår serie Hissvakten och ett första manusutkast på episod ett. Det var dritt-kul att återse alla norska och svenska team och se hur projekten tagit form sedan sist. Alla hade förberett rörligt material och dagarna började med en liten filmvisning av det. Vi fick se undervattensbilder, tunnelbaneresor och norska ungdomar med skoter. Själva hade vi klippt ihop en rörlig moodboard med både eget filmmaterial och tonsättande klipp vi hämtat från nätet. Sedan följde tre dagars arbete med samtal i manusrum och pitchträning, för att slutligen landa i en speeddating med branschen.

Våra fem bästa pitchtips: 1) Be en kollega pitcha ditt projekt efter att du för första gången berättat om det - då blir det tydligt vad som verkligen fastnar. 2) Var väl förberedd - öva öva öva på vad du ska säga innan du går in i möten. 3) Börja alla möten en personlig koppling till ditt projekt. 4) Skapa tydliga bilder av ditt projekt, ord fastnar inte lika lätt. 5) Gå inte in på detaljer som öppnar upp för frågor som du inte har tid att svara på!

Anna och Elin

Utvecklingsprogrammet Webisodes startade för två år sedan som ett samarbete mellan Mediefabrikken i Oslo och Filmbasen i Stockholm. I år deltog även vi på Filmcloud och BoostHgb från Skåne i samarbetet och vi fick möjlighet att skicka ett deltagarteam. Anna Mercedes Bergion sökte till Webisodes via FilmCloud och eftersom programmet erbjöd plats till ett helt team i utveckling av en webbserie, så kunde hon ta med sin partner Elin och deras producent Cathrine till träffarna i Oslo och Stockholm/Alby.

Foto: Mikael Ström Jupiter Film Stockholm/Filmbasen

Många nya sätt och sidor att se på sitt skapande

Tankar från Tempo MeetUp 2019

Vi alla människor har ett behov av att känna meningsfullhet och gemenskap. Som dokumentärfilmare är det inte ovanligt att du jobbar mycket själv. En optimal grogrund för tvivel på dig själv och dina projekt, men under tre dagar har jag tagit paus från tragglandet i Göteborg för att vara med på Tempo meetup ett utvecklingsprogram för dokumentärfilmare.

En grupp filmskapare från olika delar av landet har möts upp i Stockholm för att del Tempo dokumentärfilmfestivals programpunkter men även vara del av ett eget program skapat exklusivt för oss deltagare. Under dagarna har det bjudits på många nya sätt och sidor att se på sitt skapande, presenterade på allt ifrån större workshops med självgoda amerikaner till samtal och intima tårar när vi pratat om våra egna projekt med varandra. Vi har fått en direkt inblick i andra skapares filmer genom oftast spännande presentationer av pågående projekt. Alla dessa möten, tankar och synsätt har givit mig nya tankar om hur jag vill och inte vill jobba med mina filmer i framtiden. Vi har även fått knyta nya kontakter inom branschen på diverse mingel och fått träffa “nyckelpersoner” från bland annat SFI, Svt och Folkets bio för samtal med oss deltagare.

Nya insikter, kontakter inom branschen och stela vinmingel i alla ära men det viktigaste jag tar med mig är den gemenskap och pepp vi hade inom vår grupp, bra att spara och ta fram nästa gång en tvivlar och ifrågasätter allt. Den punkt som jag tror har varit mest värdefull för oss alla deltagare är när vi har fått presentera våra egna projekt för varandra, prata om vart vi befinner oss och vad vi kämpar med just nu. En intim upplevelse att få ge andra inblick i sitt skapande och sina tankar. Men det har varit en bless att få andra dokumentärt tänkande ögon på sitt projekt.

Love Hjertberg

 

Spännande Webisodes-dagar i Norge

Under fyra intensiva dagar har vi som står bakom webserien Hissvakten, filmskaparna Anna Mercedes Bergion och Elin Frost tillsammans med producenten Catherine Champagne befunnit oss i Oslo.

Med fem andra team från Skåne, Stockholm och Oslo har vi fördjupat oss i serieformatet - från idéutveckling fram till färdig produktion. Satsningen vi deltagit i heter Webisodes och startade för två år sedan som ett samarbete mellan Mediefabrikken i Oslo och Filmbasen i Stockholm. Syftet var att skapa en plattform för utveckling av kortserier eftersom något liknande saknades i Norden. Projektet blev väldigt lyckat så i år deltog även Filmcloud från Göteborg och BoostHgb från Skåne i samarbetet och skickade varsitt deltagarteam.

Vår kortserie Hissvakten handlar om den omotiverade förortstjejen Karen som efter en arbetsintervju får uppdraget att ansvara för människors sista resa från livet till döden. Under fyra dagar har vi blivit serverade allt från föreläsningar till skrivövningar och fysiska gestaltningar uppe på golvet för stärka vår berättelse. Post-it lapparna har målat väggarna i mediefabrikkens rum och våra huvuden har fyllts med nya kreativa tankar och problem att lösa. Några av höjdpunkterna har varit föreläsningarna. Robert Andersson, en av manusförfattarna till serien Boys pratade exempelvis om hur en skapar ett serie-universum med kontraster och tydliga regler samt vikten av kontextuellt berättande. Tone Johnsen, manuskonsulent som bland annat jobbat med tv-serierna Heimebane, Jenter och Twin gav oss mängder av värdefulla tips och påminde oss om hur viktigt det är att ha flera olika strategier vad gäller marknadsföring. Om plan A inte fungerar, gå vidare till plan B, C eller D.

För oss serie-rookies var det extra inspirerande när en av förra omgångens Webisodes-deltagare, producenten Nina Barbosa Blad berättade om sin spännande och utmanande resa med deras första serie Nudes, som nu gått upp i produktion på NRK (Norges motsvarighet till SVT) Det var väldigt kul att höra henne berätta om hur givande webisode-satsningen varit för teamet bakom Nudes.

För vårt team har det varit värdefullt att arbeta intensivt tillsammans i några dagar och att vi har kunnat gå in i seriens universum fullt ut utan att bli avbruten. Den utmanande processen med att strukturera upp vår historia och göra den ännu mera tydlig har bidragit till både skratt och frustration på vägen. Vår mentor Anniken Fjesme uttryckte det som att mycket av hennes arbete handlar om att förstå vad vi som serieskapare egentligen vill, och ta oss igenom den smärtfulla fasen av att göra saker och ting tydligt, hur svårt det än är.  

Något som vi också tar med oss från dessa dagar är den trygga bubbla som skapades i gruppen och samarbetet oss projekt emellan. Vi har inspirerats av de olika drivkrafter och kunskaper som fanns bland deltagarna. Både i samtalen mellan övningar och i konkreta uppgifter, som den sista övningen. Då vi skulle dela med oss av ett tips för att få arbetet att flyta på. Det här är det vi delade; 1) Skriv ner tre ord som du vill ska  genomsyra allt, från manusarbete till distributionsplanering. Rama in och sätt bredvid datorn. 2) Glöm inte att visa uppskattning till de andra i teamet. Fokusera helt enkelt på det som är bra och kul. 3) Strukturera upp arbetet, ha tydliga deadlines med specifika mål så att du själv kan värdera om du har kommit fram eller inte.

Nu ska vi jobba hårt fram till nästa träff i maj. Vi ser fram emot vart vår Hissvakt tar oss.

Anna, Elin och Catherine.

Branschen borde golvas av hur jäkla bra film unga skapar

Efter att i två dagar ha sett film efter film, gått på föreläsningar och träffat så mycket folk att jag nog fyllt min sociala kvot för resten av året, är jag helt slut. Men liksom efter varje år av Novemberfestivalen; så himla glad, inspirerad och nöjd.

I år fick jag chansen att representera FilmCloud och Västra Götalandsregionen på talangsatsningen Reflektor och tillsammans med 19 andra unga filmare tog jag del av både festivalen och ett separat program för oss.

På FilmClouds mingel under festivalen kan man lätt träffa vänner och göra nya bekantskaper. Kanske gör man film ihop i framtiden?Det fina med Reflektor (som arrangeras av Novemberfestivalen och Svenska Filminstitutet) var att vi var en så blandad mix av deltagare! Både i ålder, intressen och erfarenhet. Bland oss fanns allt från 3D-animatörer till klippare, manusförfattare, dokumentärfilmare, producenter och regissörer. För mig var det minst lika givande att höra de andra deltagarna berätta om sina arbeten, som de professionella föreläsarna.

Det görs så mycket kortfilm av unga precis överallt i Sverige och nu när tekniken blir bättre, billigare och till och med mobiler har bra kamera, blir filmskapande mer möjligt för alla. Det märks på just festivaler för unga; otroligt många viktiga berättelser och perspektiv fyller programmen. Hela branschen borde lära sig av Novemberfestivalen, inspireras av mångfalden och golvas av hur jäkla bra film unga skapar. Novemberfestivalen är därför något som alla unga filmare borde uppleva minst en gång och genom Reflektor får fler chansen att gå på festivalen som annars innebär boende-, rese- och biljettkostnader.

Tillgänglighet till kultur är otroligt viktigt och om du som läser detta är, eller vill bli filmskapare vill jag tipsa om att kolla upp vad för kulturverksamhet, föreningar och satsningar som finns i din region. Vem som helst kan göra film! Stöd, tips, workshops och teknik går att få hos regionala plattformar så som FilmCloud. Hoppas att vi ses på festivalen nästa år!

/Olivia

 

Att höra andras med- och motgångar, visioner och framtidsprojekt gav en mycket kraft

Jag (Emelia Hansson) och Camilla Topuntoli blev utvalda till Uppsala Talangdagar 2018. Vi fick båda hjälp med resestöd från FilmCloud, något som vi är oerhört tacksamma för! Det var några otroligt inspirerande dagar för oss båda. Vi kommer från olika bakgrunder. Emelia är skådespelare och regissör, Camilla fotograf. Något som kändes extra spännande med Uppsala talangdagar var att det var för unga verksamma inom film, men med olika utgångspunkter. Som grupp kunde vi ha spännande diskussioner! Vi var en blandning av producenter, regissörer, klippare och fotografer - alla i början på våra karriärer och med olika utbildningar och projekt i ryggsäcken. Första dagen blev en introduktionsdag, till festivalen, programmet och varandra. Vi fick visa filmer vi gjort tidigare  och de tio minuter vi fick se av varandra väckte många frågor och stor nyfikenhet. Ganska snart ordnade vi en Facebook grupp där vi delade med oss av hela filmer och tips. Det fanns en öppenhet och givmildhet som är väldigt värdefull då man många gånger annars är ganska ensam i sitt skapande! Resterande dagar fylldes av spännande möten med producenter, konsulenter och verksamma inom branchen. Vi var på en masterclass i filmfoto med fotografen Ita Zbroniec-Zajt där hon pratade om sin process, om sina misslyckanden och sina vinster på ett öppet och ärligt sätt! 

Anna Erlandsson vann Uppsala Kortfilmspitch med Skön-Hets-Byrån. Emelia tog med sig hur olika pitchar kan framföras och att formen är kopplat till innehållet.Vi hade samtal med WIFT och lyssnade på regissörerna Julia Thelin och Sosi Chamoun om att våga bryta normer i film. Och att man som normbrytare sällan tänker på att man går mot strömmen förrän man möter redaktioner från andra/konsulenter/publik. Vi lyssnade på kortfilmspitcharna, dem som tävlar om 25 000 kronor från svenska film institutet. Det var 7 bra pitcher och vi hade alla inom vårt program (Uppsala Talangdagar) olika favoriter - det var ytterst svårt att gissa sig till vem vinnaren skulle bli. Att höra sju olika idéer, sju olika regissörer/producenter pitcha på sju olika sätt var lärorikt! Jag (Emelia) tar med mig att varje projekt behöver sin egen pitch och att man ska våga följa filmens röst även i presentationen. De allvarligare filmerna hade allvarligare presentationer i motsatts till de mer komiska, som ofta fick oss i publiken att skratta.

Här nedan kan man se våra programpunkter. Det var intensiva dagar som alla följdes åt av mingel på festivalpuben! 

  • Introduktion
  • Möt producenterna
  • Seminarium med WIFT – Julia Thelin och Sosi Chamoun i samtal med Valentina Chamorro Westergårdh
  • Seminarium och mingel med OFF – Johan Seth och Therese Högberg om Green Cards
  • Festivalmiddag
  • Kortfilmspitch
  • Möt konsulenterna
  • Masterclass om filmfoto med Ita Zbroniec-Zajt
  • Seminarium med Festivalcentrum – Daniel Ebner, Maja Kekonius, Eva Thunell, Olle Agebro i samtal med Ulrika Bandeira.
  • Seminarium om filmfinansiering med Ruth Reid
  • EFA möter talangerna
  • Frukost med festivale
  • Would you buy this?

Vi skulle båda vilja uppmana alla att söka Uppsala Talangdagar! Att befinna sig på en festival med filmskapare är alltid inspirerande, men när man är på plats och ingår i ett program får man en samhörighet med sina fellow-partners i programmet. Mötena mellan oss i gruppen var det absolut bästa! Att höra andras med- och motgångar, visioner och framtidsprojekt gav en mycket kraft till sina egna drömmar! 

Så till er som läser det här: SÖK NÄSTA ÅR! SÖK ÅRET DÄR PÅ! 

Och ett stort tack till Filmcloud som gav oss möjligheten att åka! :)

/Emelia och Camilla

 

Jag har alltid velat kombinera mitt filmskapande med att resa

Att jag nu har varit i Palestina och producerat en kortfilm från början till slut tillsammans med filmare från olika länder är fortfarande ganska surrealistiskt för mig.

Vi spelade in vår film i ett magiskt vackert ökenlandskap. Palestiniern Ibrahim Anton Handal var fotograf på vår film. Foto: Caroline ErikssonNordic-Palestinian young film makers workshop har gett mig ett större perspektiv på både mitt eget liv och mitt filmskapande. Jag och Mia från Göteborg fick lära känna, och bo tillsammans med filmare från de nordiska länderna och Palestina, bli indelade i två grupper och gemensamt skapa en kortfilm under två veckors tid. Jag lärde mig extremt mycket i processen att skapa något kreativt tillsammans med individer jag aldrig träffat tidigare. Att i ett kollektivt filmskapande behöva lyssna, förstå och ta hänsyn till andras åsikter, samtidigt som man försöker lära känna helt nya personer, var tidvis väldigt utmanande och frustrerande, men samtidigt otroligt roligt och utvecklande. 

 

 

Mia Herman var också FilmClouds deltagare på workshopen i Ramallah. Här på vägen tillbaka till Ramallah från Döda havet. Foto: Caroline Eriksson

Förutom att göra en kortfilm tillsammans åkte vi även på mindre dagsturer. Bland annat till Jerusalem, Bethlehem och Döda Havet. Att spendera varje dag tillsammans med de andra filmskaparna gjorde att man kom varandra nära och fick dela många personliga erfarenheter och upplevelser. 

Nordic Palestinian young film makers workhop var den första film-workshop jag deltagit i, och jag förväntade mig inte de känslor som uppstod under tiden jag var där, eller när vi alla skulle skiljas åt. Att få uppleva allt detta i just Palestina har hela tiden varit en ganska stor grej för mig. Genom mötet med palestinierna har jag lärt mig att uppskatta det privilegierade liv jag faktiskt lever hemma i Sverige. Det har varit en ögonöppnande erfarenhet att få se hur vardagen ser ut i ett så pass konfliktdrabbat land. 

Ibrahim Anton Handal från Palestina, Maria Guldbrandsø Tórgarð från Färöarna och Anne-Marie Bjerre Koch från Danmark hänger i skuggan efter en välförtjänt lunch under en av inspelningsdagarna. Foto: Caroline ErikssonTack vare workshopen har jag mött helt fantastiska individer som blivit nya vänner, och filmare som jag hoppas kunna samarbeta med i framtiden. Jag är jätteglad och tacksam till FilmCloud över att jag fick chansen att delta och ser verkligen fram emot att delta i liknande workshops i framtiden.

Caroline Eriksson

Artikelbild på Caroline Foto: Ibrahim Anton Handal 

Sidor