Gästbloggen

Farväl Festivalen, för denna gång!

Då var det dags för sista inlägget, det har varit grymt kul och givande att få möjligheten till att se massa film under festivalen, fundera över filmerna man ser och skriva ner det för er som läst.

Det nästsista jag gjort nu under festivalen var att jag åkte till Frilagret i lördags för en filmdag av KulturUngdom, då dom visade film och hade samtal med skaparna. Det jag tog till mig mest var samtalen mellan skaparna, det var både underhållande och givande samtal. Det var blandat av enkla svar om deras film, men samtalen gick också in på djupare vatten om problem i samhället bl.a. Det är kul att unga filmare får chansen att prata om sina filmer framför publik.

Det sista som det blev för mig var att se examensfilmerna från Akademin Valand, dessa var uppdelade i två pass med tre filmer vardera.

Pass 1 innehöll:

Allt vi delar
Två arborister, Samir och Sara, får i uppdrag att fälla ett friskt träd på en familjs bakgård. Varför trädet ska fällas är till en början helt obegripligt, men allt eftersom klarnar bilden av det tragiska orsakssambandet.

Under Barcelonas korta kjol
När Clara var 19 år var hon på semester i Barcelona. Där våldtogs hon av Hugo. Sex år senare reser hon tillbaka tillsammans med två vänner för att söka upp honom. Utan att ge avkall på sin humor och självdistans närmar sig Clara Olausson minnet av en fruktanvärd upplevelse.

Lys
Ett oförklarligt ljusfenomen har lockat filmaren Jesper Brodersen till Hessdalen i Norge. Genom en expedition där vetenskap och konst låter sig förenas på ett underhållande sätt ställs frågor om hur man förhåller sig till det oförklarliga.

Pass 2 innehöll:

Du slickar mig aldrig
Regissören Fanni Metelius axlar själv huvudrollen i en film där en relation går mot sitt slut. Med ett personligt tilltal ställs frågor kring intimitet, sexualitet och relationer.

Sånger från den bortglömda grunden
I en undersökande och poetisk dokumentär skildras likheter och skillnader mellan Aremo i Uganda och Ställberg i Sverige, två gruvsamhällen i olika faser och situationer.

Blissness
Blissness är ett experimentellt science fiction-drama om sinnlig njutning och andlig stimulans i totalitära tider. Oväntade karaktärer och kraftfulla budskap levereras i en pilot till en serie i cyberspace.

 

Om jag ska vara ärlig så tilltalade inte filmerna i pass 2 mig överhuvudtaget, så jag fokuserar istället på att berätta kort om filmerna från pass 1 som tilltalade mig mer.

Lys var underhållande, jag är ganska skeptisk av mig så hela idén med ljusfenomen var väl sådär för mig. Men så som det framställdes med berättarröst och intervjuer gav filmen en del komiska stunder, vilket jag uppskattade.

Allt vi delar var väldigt snygg, fotot var väl genomtänkt tillsammans med grymt skådespeleri och få dialoger gav en otroligt spänd känsla över filmen. Den var inte för lång och inte för kort, det var en fin film som sa mycket med lite.

Under Barcelonas korta kjol var den roligaste filmen att se, vilket kanske är lite konstigt då det är ett så seriöst ämne filmen handlar om. Men kvinnorna i filmen kunde skifta mellan att vara roliga, seriösa, ledsna och arga så det gav en stark verklighets känsla. Det kändes nästan som om att man själv var med på deras resa. Under Barcelonas korta kjol var nog min favorit av alla examensfilmer, den tar första platsen med en ytterst liten marginal från Allt vi delar.

Ja, då är detta slutet. Det har varit kul, hoppas ni andra som gått på festivalen sett mycket bra film! Nu är det lite mindre än 1 år kvar till nästa GFF. Bara att börja räkna ner dagarna.

 

Ha det bra alla!

/Jens Broström

 

En avslutande kavalkad

Göteborg Film Festival börjar gå mot sitt slut och så även mitt och Jens bloggande. Jag tänkte sammanfatta dagarna med en bildkavalkad med ögonblick från de filmerna jag kommer minnas mest efter årets festival. 

 
 
 
 
 
Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till FilmCloud och alla filmskapare vars berättelser jag har fått möjlighet att ta del av. 
 
/Christin som är mör i hela kroppen efter en intensiv filmvecka  

 

 

Draken var full!

Då var det dags för ännu ett inlägg då ja, denna gång tänkte jag bara göra ett kort inlägg om filmen Ex Machina som jag var och såg på Draken. En liten notis, jag hade glömt av hur bekväma armstöd Drakens stolar har, nu vet ni.

Ex Machinas plotline enligt IMDB.com:
A young programmer is selected to participate in a breakthrough experiment in artificial intelligence by evaluating the human qualities of a breathtaking female A.I.

Filmen var väldigt intressant och välgjord. Snygga effekter, bra skådespeleri och en modern fast ändå smått futuristisk stil över fotot. Jag kan inte säga att det var den mest oberäkneliga film jag sett, det var mycket som var enkelt att förutse. Men för mig så tog det inte bort någonting från själva storyn, då det handlade om hur huvudkaraktären Caleb (spelad av Domhnall Gleeson) upplever den artificiella intelligensen, AVA (spelad av Alicia Vikander) och hur deras samtal påverkar honom. Det var en viss känsla av thriller över filmen, fast ingenting som var direkt skrämmande, mer en filosofisk thriller. Geniet bakom AVA, Nathan (spelad av Oscar Isaac) var ganska hotfull under filmen, fast han var egentligen bara hotfull för det var så Caleb uppfattade det och så som publiken luras till att uppfatta det.

Det mest intressanta med filmen för mig var inte storyn eller hur bra skådespelarnas insatser var, det mest intressanta var det filosofiska bakom storyn. Hur vet man att en A.I. är självtänkande? Hur avgör man när och om den faktiskt är vid liv eller om den bara imiterar liv? Vad betyder det att vara vid liv, egentligen?

Jag har länge varit väldigt intresserad av robotar, artificiella intelligenser och maskiner i både film och verkligheten. Så den här typen av film sätter alltid igång hjärnan att fundera kring alla de frågor filmen ställer. Det är just på grund av det filosofiska i filmen som gör att den var helt klar värd att se. Självklart hade allt det filosofiska fallit om inte det var för hur bra filmen var gjord också så klart och hur bra skådespelare var som fick en att följa med i filmens berättande. Regissören har gjort en riktigt intressant och spännande film, även om den var förutsägbar. Alex Garland regisserade filmen.

Detta var nästsista inlägget, to be continued!

/Jens Broström

Dagens tipslista

Vi är inne på den åttonde dagen av filmfestivalen och mitt huvud är just nu proppat av olika intryck, här nedan har jag skrivit ner några av dem. 

Dagens bästa: ManIslam – Islam and Masculinity av Nefise Özkal Lorentzen. Nefise följer fyra muslimska män från Kuwait, Bangladesh, Turkiet och Indonesien som på olika sätt arbetar för ett mer jämställt samhälle. En nyanserad dokumentär som känns unik och högaktuell när vi kanske mer än någonsin översköljs av en väldigt ensidig bild av hur muslimska män är. 

Dagens feel-good film: Margareta with a straw av Shonali Bose. Filmen handlar om Laila från Indien som börjar studera i USA. Laila har ett funktionshinder och upptäcker under filmen att hon är bisexuell. Förutom det faktum att indiska tjejen Laila spelas av en vit fransk tjej så är filmen väldigt mysig och bringar fram både skratt och gråt.

Dagens önskan: Göteborgs Filmfestival, snälla använd inte sista scenen ur en film som omslag för ert program igen.

Tips inför morgondagen: KulturUngdom anordnar en heldag med film i olika former, av och med unga filmare och filmintresserade. Helt gratis på Frilagret. Jag ser extra mycket fram emot att se unga från Mixgårdens fritidsgård visa sina filmer som de har arbetat med under ett års tid. Dessutom tror jag samtalet med Jonas Abrahamsson kommer vara intressant, han kommer att visa klipp och berätta om sin kortfilm vem har rätten att driva en kamp. En film som undersöker kampens essens.

Ett till tips inför morgondagen: Samtidigt som KulturUngdoms filmdag pågår så har studenter från Dômen konstskola en vernissage för en utställning där de tolkar sina egna festivalaffischer utifrån årets filmprogram. Utställningen är på Frilagret och även den har fri entré.

 

/Christin som strax ska se Women in Oversized Men’s Shirts

Alldeles Ghibli av mig!

 I detta mitt tredje inlägg blir det lite tankar kring tre kortfilmer jag gillade och även min upplevelse av att se dokumentären om Hayao Miyazaki och Studio Ghibli.

Kortfilmerna jag såg var med under Kortfilmspremiärer 3, det var sex filmer allt som allt, men jag känner att tre av dom var snäppet bättre enligt mig än de tre andra.

Födelsedagspresenten: En film som var snyggt filmad och underlig story. En farsa kör ut sin 25 åriga son med en prostituerad i baksätet för att dom ska ha sex i bilen, allt för att sonen ska förlora sin oskuld. Filmen var mest underhållande för den var lite lurig, man visste inte direkt vad det handlade om och sättet som farsan var på gjorde hela situationen ganska absurd. Han pratade och agerade som om att det inte vore en helt vanlig sak att köpa en prostituerad till sin son. En bra film, regisserad av Tobias Rydén Sjöstrand.

Jag känner dig, Hans: En kort dokumentär som handlar om hur Staffan stått vid Hans sida hela deras liv efter att Hans fick en hjärnblödning, som gjorde Hans helt orörlig. Var en så vacker och samtidigt sorglig historia, man såg verkligen hur mycket Staffan älskar Hans och hur mycket han ger av sig själv för att ta hand om honom. Det kändes i en när Staffan pratar om Hans hjärnblödning då Hans försöker kommunicera, men får bara fram något enstaka stön. Den träffade mig verkligen, hur stark människor kan vara och hur stark kärleken kan vara. Hjärtat går till Staffan och Hans, regisserad av Jacob Nilsson och Emil Askenberger.

Champion: Väldigt välgjord film, fotografiet var extremt talande vilket var extra viktigt då de tre skådespelarna i filmen inte sa ett ord. Detta var intressant gjort och det fick en mer insatt i filmen för man förväntade sig att någon ska säga något någon gång. Lite svårt att säga exakt vad filmen handlar om utan att totalt avslöja filmen, vilket jag inte vill. I stort sett två rivaler, två gubbar som är beredda med att ge sina liv åt en kvinna. Grymt snygg film med bra skådespeleri, regisserad av Måns Berthas.

Sen så har jag varit och sett dokumentären: The Kingdom of Dreams and Madness, som följer Hayao Miyazaki under hans sista film innan pensionen och en del om hur Studio Ghibli och Hayao kom till att existera. Det var en dokumentär på drygt två timmar som var ett rent nöje att se, trots den obekväma stolen som jag satt i så var det värt det. Att få den inblicken i en verksamhet som Studio Ghibli och få se Hayao Miyazaki prata till en om allt han tänker, hur han ser på saker osv, det var så inspirerande. Hela filmen satt jag och tänkte på varenda film jag vill göra, både live-action och animerat. Kändes nästan som huvudet skulle sprängas av kreativitet. Detta var utan tvekan den bästa upplevelsen under festivalen jag haft och jag tror den blir svår att toppa faktiskt.

The Kingdom of Dreams and Madness spelas en sista gång på lördag 31/1 på Handels kl: 20:00. Speciellt om du gillar att göra film och ännu mer om du tycker om Studio Ghibli och Hayao Miyazakis anime filmer.

 

Bara två inlägg kvar nu, sen är det över!
/Jens Broström

 

 

2 korta med Viana Mikkelsen

Igår bjöd FilmCloud in till mingel på Riverton. På plats träffade jag Viana Mikkelsen, dokumentärfilmare som arbetar som fotoredigerare på SVT där hon gör en skildring för Uppdrag Granskning. Parallellt förbereder hon sin nästa film om hennes mormor i Argentina och farmor i Kurdistan som aldrig har träffats. Fram till 10 februari kan du se Vianas och Ylva Henriksons dokumentärfilm I 90 graders värme på SVT Play. Filmen utspelar sig i en bastu där vi får se kvinnor i ett avklätt samtal om motorcyklar, mammor och kärlek, som jag varmt rekommenderar! Jag passade även på under vårt samtal att ställa två frågor till Viana om filmfestivalen.

Vad är ditt bästa minne från Göteborgs Filmfestival?

 - Min starkaste filmupplevelse på festivalen var år 2012 då dokumentärfilmen El Gusto visades, en algerisk film om judiska och muslimska musikers liv. Jag hade aldrig blivit så berörd av en dokumentärfilm innan, tårarna bara rann. Regissören, producenten och en medverkande var där, det var så fint att kunna tacka dem personligen. Det är fortfarande den starkaste upplevelsen av dokumentärfilm jag bär med mig.

Vad vill du rekommendera?

- Passa på att se filmer ni annars inte brukar se eller som kan vara svåra att få tag på senare. Passa också på att se alla vackra animationer! Det är en riktig lyx att få se filmer från hela världen och ha deras regissörer på besök i vårt Göteborg! Bästa filmen hittills har varit Corn Island av George Ovashvili, en georgisk film om naturens kraft och människans försök att överleva i den.

 

 

/Christin som ser fram emot att se ManIslam – Islam and Masculiniaty ikväll

 

 

En knuff åt animation!

Jag var och tittade på ett gäng animerade kortfilmer igår som var sammanställda i ett och samma pass. Det var ganska kul att luta sig tillbaka och få se animerad kortfilm efter kortfilm faktiskt. Avslappnande men samtidigt gav det mig en knuff att fokusera mer på animation igen, något som jag lagt lite vid sidan av hittills.

De filmer som visades var: Aprikoser, Gunnar fångar en uggla, Gömd, Blue-Karma-Tiger, Aldrig som första gången, Las Palmas och Simhall. Här kommer en kort redogörelse för mina intryck av filmerna:

Aprikoser: Gullig film, intressanta tekniker som använts. Men kändes lite trög i sitt berättande.

Gunnar fångar en uggla: Roliga inslag, men inte den mest givande filmen.

Gömd: Intressant dokumentär som var animerad utifrån en riktig intervju. Sorglig för det mesta, men med en gnutta hopp i slutet.

Blue-Karma-Tiger: Ytterligare en animerad dokumentär kan man säga. Stilen på stopmotion animationen kanske inte tilltalade mig så mycket, men tekniker och sättet dom animerade var riktigt snyggt och välgjort.

Aldrig som första gången: Olika intervjuer då folk berättade om då dom förlorade oskulden, var som små berättelser med animationer som visade det dom pratade om och hur dom kände. Välgjord och häftig.

Las Palmas: Jag hade bara sett delar av Las Palmas innan detta faktiskt. Jag tycker det var en rolig film, häftigt gjord med dockorna, fick hela omgivningen att kännas levande. Jag är dock kluven på om jag tycker den ska räknas som animation.

Simhall: Grymt bra stopmotion, sättet den utfördes fick mig att tänka på Wes Anderson’s: Fantastic Mr. Fox. Var väl dock inte den mest intressanta storyn, men grymt hantverk i animationen.

 

That’s it from me!

/ Jens Broström

 

Dagens topplista

Dagens bästa dokumentär: On the bride’s side av Khaled Soliman Al Nassiry, Gabriele Del Grande, Antonio Augugliaro. En viktig dokumentär som skildrar en grupp syriska flyktingar som iscensätter ett bröllop för att kunna ta sig till Sverige. En resa som är allt annat än enkel men som fick mig att både skratta och gråta.

Dagens bästa drama: Rättegången - Amsalem vs Amsalem av Ronit Elkabetz, Shlomi Elkabetz. Elisha och Viviane Amsalem har inte levt ihop i många år. Viviane vill skilja sig, något som hennes man vägrar att gå med på. Utan hans medgivande kan inte den israeliska rabbindomstolen fatta ett beslut. Vi får följa processen i domstolen under flera år. Frustrationen Viviane känner är påtaglig, jag kan inte låta bli att sitta och vrida mig i stolen men känner mig oerhört priviligierad över att inte behöva befinna mig i samma absurda situation.

Dagens bästa kortfilm: Audition av Lovisa Sirén. Audition visas under paketet Startsladden som är en kortfilmstävling. Manliga skådespelare kallas till provfilmning, den kvinnliga regissören gräver efter något de inte vill visa på grund av mansnormen. Nytänkande och aktuell film.

Dagens bästa komedi: Zero Motivation av Talya Lavie. I den här filmen får vi följa kvinnliga soldater, som inte så förvånande jobbar med administration. Men det som förvånar och som leder till mycket skratt är den bristande arbetsmoralen och en av karaktärernas besatthet av att spela Harpan och MS röj på arbetstid. En skruvad komedi som är ett måste.

Dagens besvikelse: Seminariet ”Integration i Sverige – hur mår den?” Det spännande mötet mellan Mona Sahlin, Belinda Olsson, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson uteblev. Istället blev det ett tråkigt och rörigt samtal där frågor som ”Vad är svenskt?” och "Visst är bandy en svensk sport?"dök upp.

Dagens lärdom: Gå aldrig på ett samtal om "integration" framför en film.

Tips för morgondagen: 52 Tuesdays och Margareta with a straw

Veckans tips: Radikal filmfestival på Syndikalistisk forum, gratis film i sex dagar.

 

 

Allt gott!

/Christin Talani

GoKinema inspirerade

Jag började festivalen med att ge mig ut i snöovädret för att ta mig till GoKinema på Gothenburg Film Studios. Som filmskapare är det perfekt ställe att suga åt sig inspiration och snappa upp saker här och var.

Under lördagen var det ganska packat trots all snö som fallit under natten och morgonen. Deras största studio var full med bås där olika företag och filmrelaterade saker fanns representerade. Det var mycket intressant att gå förbi alla de olika båsen, titta på nya kameror och teknik. Jag smet även och kollade lite på Open set där dom spelar in kortfilmsmanus på typ 3 sidor. Flera jag känner medverkade, så kul att få se dom arbeta, speciellt utan att dom vet att man ser dom!

Det jag tog åt mig mest av under dagen var nog ett av seminarierna: Film Environments: ”We are all suckers, and we want it no other way – How film enviroments are used to manipulate the audience feelings”. Detta seminarie hölls av Marcus Hindborg och han pratade om hur ljus och färger på ljus påverkar tittarens känslor beroende på hur det används. Även hur textur och form påverkar vad man känner för saker man ser på film. Det var intressant då han hade många filmsnuttar då han visade exempel på hur ett blåaktigt ljus med stark kontrast upplevs annorlunda från gult soft ljus. Det var väl lite trögt ibland, men i sin helhet så var seminariet givande och roligt att höra hur de som satt och lyssnade reagerade på olika klipp när de frågades av Marcus. Man lär sig lite hur folk tolkar vissa saker lika och hur de ibland tolkar det olika.

Så, det var väl det för min första dag. Nästa gång så ska jag ha försökt kolla på en del kortfilmer och förhoppningsvis något animerat, så håll koll på bloggsidan. Här turas jag och Christin med att skriva ett inlägg varannan dag under hela festivalen.

Se till att se mycket film nu!

 

/Jens Broström

 

Första filmen avklarad

Igår kväll gick startskottet för 38:e upplagan av Göteborg Film Festival. Peppen är hög! Första filmen och den enda filmen för mig den kvällen blev Red Rose av Sepideh Farsi. En film som trots sin ganska trista titel överraskade. Red Rose utspelar sig i Iran 2009, efter det riggade valet, under det som kom att kallas den gröna revolutionen. I filmen får vi följa mötet mellan Sara, en ung demonstrant och Ali som var aktiv under 70-talets revolution men som nu har valt att isolera sig från händelserna. Filmen varvas med autentiska mobilfilmade klipp från demonstrationerna och Saras tweets. Tweets som till viss del är tagna från 2009. I Red Rose får vi som tittare förutom att följa ett intressant möte mellan två generationer av oppositionella i Iran se normbrytande sexscener och en gränslös Sara.

 

Tips! Under filmfestivalen så är det inte bara GFF som anordnar filmvisningar och seminarium utan även andra aktörer. Idag, lördag 24/1 kl 16.00 bjuder kulturföreningen Andishe’ in till ett samtal mellan regissören Sepideh Farsi och medförfattaren Javad Djavaheri. Fokus för samtalet är filmen Red Rose, filmskapande i exil och ta tempen på Iransk film i allmänhet.
 
För den som är sugen på att se filmen så visas den två gånger till:

227: söndag: 25/1 12.45, Biopalatset
976: söndag: 1/2 12.30, Pedagogen
 
Dagens uppmaning: Vela inte mellan två filmer, risken är att det blir ingen
Dagens konstaterade: Tur att det bara är första dagen på festivalen
 
/Christin som längtar efter en hel lördag med bara massa film

 

Sidor