VR och AR kommer att revolutionera sättet vi berättar historier på

Hösten 2016 kom jag i kontakt med VR för första gången. Helsingborgsbaserade Boost; Sveriges ledande resurscentrum för transmedia och XR (Virtual Reality/Augmented Reality/Mixed Reality) arrangerade då ett VR-labb där personer med intresse för mediet fick ta del av föreläsningar och mötas i grupper för att ta fram prototyper i sann hackathonanda. Det har gått två år sen dess - och även fast VR varken nått en massadaption eller ett formspråk som tydligt definierar var mediet är på väg; har jag efter helgens äventyr kommit fram till att jag är övertygad. VR och AR kommer att revolutionera sättet vi berättar historier på; och jag vill vara med!

Titeln för helgens äventyr var "The Boost XR Knytkalas" med undertexten "You bring your knowledge and we all share freely"; vilket var precis vad som hände. Över 20 deltagare med olika erfarenhetsnivåer och bakgrunder (storytellers/visual artists/regissörer/360-producenter/programmerare/3D-artister/AR-utvecklare/mediastrateger/problemlösande teknikfantaster) slussades ut till ett bed&breakfast i skånska Jonstorp och knytkalaset var igång.

Jag fick bland annat uppleva workshops i 360-video, workshops i binaural audio, i att designa en fysisk XR-upplevelse utefter ett spatialt tänkande, en workshop i AR-utveckling och en workshop där vi tog fram en 360-video som kombinerades med en prototyp på en sensorisk väst som dels kunde göra så att man kände ett tryck på kroppen (t.ex. användbart om du blir skjuten av en pil i en XR-upplevelse och vill få deltagaren att känna träffen på den fysiska kroppen) och dels kunde sända ut dofter som kunde förstärka XR-upplevelsen. Parallellt med dessa workshops pågick workspaces som styrdes upp av deltagare som kände att de hade kunskaper de ville dela med sig av. Jag hann bland annat göra mitt första 3D-träd i Blender och deltog också när Herman Fredlund (en sann XR-entusiast som verkligen experimenterar och älskar att hitta kreativa lösningar inom det framväxande mediet) lät gruppen scanna in sig själva som 3D-modeller till den virtuella datorvärlden. Maxat.

Det kändes som ett roligt läger jag inte ville lämna. Och den som läser detta kanske tänker att XR inte är mer än ett läger för technördar som älskar teknologi - vilket jag till viss del har känt när jag varit på liknande tillställningar tidigare - men helgen i Jonstorp var någonting annat. Folk var öppna och drivna i en gemensam ambition att lära sig. Oavsett erfarenhetsnivå fanns det en känsla av att utgångspunkten var densamma; hur gör vi för att hitta och utforma språket i XR?

Christine T. Berger, Emmynominerad för hennes VR-verk Wonder Buffalo, var också på plats. Det var riktigt fett att få uppleva det verket. Efteråt utbrast jag till några andra deltagare; "Det är det här jag har väntat på! Ett VR-verk som utnyttjar mediets kraft fullt ut!" Det var efter Wonder Buffalo som jag bestämde mig för att satsa på VR. 

Jag är otroligt glad över att få uppleva den kontext och den miljö av gemensamt lärande som uppstod under XR-knytkalaset. De möten och de samtal som ägt rum har inspirerat och fött idéer på många fronter. Det känns som att det bubblar i oss alla som deltog. Som att detta bara är början på en resa och ett XR-community som kommer bli större och större. Det finns en sägning (som inte är sann men ändå funkar ganska bra i det här fallet) om att den första närbilden i film uppfanns först efter 50 års filmskapande. Vi är knappt tio år in i VR-språkets historia och blotta tanken på att ha chansen att vara en del av att utforska och forma det nya mediets språk känns otroligt spännande. Jag tackar Boost som håller gnistorna vid liv!

Ismaila Jallow