Gästbloggen

En rätt så fantastisk filmfestival

Det känns som om solen är lite varmare i Lund. Människorna också. Och snyggare. Ölen verkade godare.

Jag har svårt att placera Fantastisk Filmfestival. Dom har hållt på i 19 år, men arrangemanget har ändå känslan av administrativt kaos som kännetecknar en nystartad festival. Men det verkar som många etablerade filmskapare har stor respekt för den. Själv så är jag glad att den finns, och undrar varför det inte finns fler fantastiska filmfestivaler i Sverige. Och i vilket fall har vi fått ett trevligt bemötande.

Jag kom på att jag aldrig nämnde att jag har min kollega, vän och vapendragare Iain Williamson Liljestam med mig – regissören till Tronis. Eller är det kanske jag som är hans vapendragare? Eller så turas vi om att dra varandras vapen? ...vänta nu, nu börjar det låta lite snuskigt. Jag tror jag går vidare med historien.

Jag mötte Iain på en pub vid torget där huvudkvarteret för festivalen låg. Stället öppnade inte förrän klockan 16:00, så det blev ett par öl innan vi kunde få korten som skulle få in oss på vilka filmer vi än ville i mån av plats.

Men det blev lite strul med våra ackrediteringar - kortskrivaren vägrade samarbeta.  Sen köpte vi varsitt program. Sen fick vi reda på att vi skulle få dem gratis, så vi fick tillbaks vår femtilapp och sen ge tillbaks tian vi fått i växel. Det blev en stunds väntande, så vi frågade om tips på var man kan träffa annat filmfolk; nån form av festivalområde. Officiellt så fanns det inget, inofficiellt så hängde folk på "Botulfs" runt hörnet.  Dessutom höll de på att fixa till ett VIP-rum. Låter bra, tänkte vi, och efter en stund så lyckades dom få ut våra kort.

Vi stack till Botulfs började skumma i programmet efter den tänkbara kandidaten som skulle ta vår FFF-oskuld. Innan vi kommit nånvart så kom en av arrangörerna och formligen dumpade en stackars portugisisk filmskaperska på oss. De visste nog inte riktigt vad de skulle göra med henne, men de tog rätt beslut. Hon var lite vilsen, kommen till Sverige vid lunchtid. Vi försökte hjälpa henne med sin vilsenhet, och i processen så övertalade hon oss att gå och se hennes film i ett kortfilmspaket, istället för sci-fi långfilmen "The Machine" som vi lutade åt.
Men när vi skulle gå in i bion så fick vi höra att projektorn dött, så det blev att springa över till sci-fi-rullen ändå. Vi lyckades alltså vara solidariska och samtidigt se filmen som vi egentligen ville se.

Filmen i sig var sjukt snygg. Den hade lite problem med sin storytelling och lite plot-holes som är vanligt för genren. Men det var en lågbudgetproduktion (med utländska mått mätt, här skulle man kalla det en mellanstor budget) som lyckades med konststycket att inte se ut som en lågbudgetproduktion. Utmärkta "data-effekter" och all vardagsteknik, genomskinliga framtidsmobiltelefoner etc, kändes sjukt trovärdiga.

Regissören var på plats med en av skådisarna som också var hans fru. Det visade sig att vi skulle få träffa dem i VIP-rummet senare. Jag är väldigt svag för gratis öl, så humöret var på topp när vi visade varann grejer på laptopen. De fick se de första minuterna av vår film därför att han inte skulle vara kvar på söndag och han blev eld och lågor. När de båda regissörerna grävde in sig i djupa diskussioner om finansiering, teknik och personregi, så försökte jag underhålla hans iranska fru. Jag är inte helt lysande på kallprat, och ofta hörde jag något intressant i regissörsdiskussionen som jag var tvungen att flika in i. Till slut märkte jag att hon nog var van vid situationen att bara sitta och vara med, så jag lät henne vara. Tror inte kallprat var hennes grej heller.  

Gick ut på en cigg med lite arrangörer och volontärer och fick en intressant upplevelse - absolut första gången någon blev starstruck av mig. En volontär, som tidigare hade sålt och sedan gett oss program fick reda på vilken film det var jag var där med, började plötsligt rodna och gömde sig bakom sin kompis. Och hon hade inte ens sett filmen! En udda känsla det där, men väldigt trevlig. Jag var tvungen att ge henne en kram.

Vippen stängdes, och vi gick hem. Det hade varit en bra dag.

// Peter

Följ med till Fantastisk Filmfestival Peter Henningson bloggar

Om fantasyfilm på en fantasyfestival... eller en Fantastisk Film på en Fantastisk Filmfestival. Eller? 

 
Ja, shit. Ett och ett halvt års slit- nervositet, glädje, ångest, medgångar, motgångar, blod, svett, tårar och skratt. Lite drygt så. 
 
Att visa sin film för första gången för publik, större publik, offentligt, är något av det jobbigaste som finns. För det finns alltid, alltid en risk att den blir mestadels ratad, hånad; en besvikelse. Eller en succé, som öppnar hela världens dörrar. Eller en sån där film som man glömmer fem minuter efter man sett den. Vilket också är rätt trist, efter alla sena nätter, och ovan nämnda berg-och-dal bana som ligger bakom nästan alla filmprojekt, stora som små. 
 
Denna oro är inget du kan köpa dig ur, heller. Även de största hollywoodfilmer med de största budgetarna med de kändaste skådisarna och de duktigaste filmskaparna, kan floppa totalt: det har vi alla sett. Och en film som är mer eller mindre en mobilkamera i tio minuter kan vinna otaliga priser. Eller youtube-views. Ära och berömmelse. Spott och spe. Det är det som är det vackra och hemska med film, och konsten att göra den. 
 
Kanske dags att presentera sig då, antar jag: Peter Henningsson, och jag är en av producenterna av vikingafantasykortfilmenDrakar och Demoner - Tronländaren, som ska visas för första gången för publik på Fantastisk FilmFestival i Lund. Jag bloggar som motprestation för att jag fått lite slantar för resa och logi av FilmCloud, men det är en uppgift jag formligen slängde mig över. Sånt här är ju asball. Lite foton, kanske något filmklipp, och så ska jag försöka ta en massa kort med hjärnan, polaroidbilder av text, som jag ska försöka kondensera in den är lilla tempbloggen.
 
Mer åt faktahållet då: Tronländaren ska vara förfilm till en annan vikingafilm, Hammer of the Gods, från England, om jag uppfattat det hela rätt. Men jag har en stor känsla av att "Tronis" kommer att vara huvudfilmen för många där. Vi har varit fokus i många tidningsartiklar ända sen innan inspelning ens börjat, och en snackis i många rollspelskretsar. Drakar och Demoner är helt okänt för en stor del av befolkningen, men för en förvånande stor del så ligger det gamla rollspelet väldigt nära hjärtat. Vi har blivit kontaktade under hela produktionen av diverse skådisar, animatörer och historiska fäktningssällskap som bara absolut måste vara med på ett hörn, därför att Drakar och Demoner har betytt så mycket för dem. Ett stort ansvar läggs på ens axlar, och det ligger fortfarande kvar. På söndag så får vi se vad en förhoppningsvis någorlunda ansenlig skara kommer tycka vad vi gjort av det. 
 
Därför valde vi denna festivalen då- det är Sveriges största filmfestival inom genren "Fantastic", vilket är den internationella termen för fantasy, sci-fi, skräck och annan genrefilm som inte faller inom ramarna för de traditionella festivalerna. Så här borde vår film ju trivas ganska bra. Festivalen i sig är kopplad till ett större europeiskt nätverk, så vinner man ett visst pris här, så kan man gå vidare i europatävlingen och vinna där. Och det är ju en sån där typisk bra grej. 
 
Som sagt, jag kommer blogga varje dag fram till och med måndag eller tisdag nästa vecka, om festivalen i sig, och sen om visningen och reaktionerna på den, och lite annat sköj kanske. Blir visningen en besvikelse eller en succé? Eller inget av det? Är det lika spännande för er som för oss? 
 
Just ja, jag lovade att inte bli för långrandig, så jag kapar här. Jag har fler bloggdagar och tänker inte göra slut på allt att säga på första dagen. 
 
Och vill ni komma ner och filmfestivala med oss så är ni välkomna! Info om festivalen hittas på: www.fff.se och här kan ni även köpa biljetter till vår film som går 22:30 på söndag den 29:e september. Info om visningen i sig från festivalens sida hittar ni här:www.fff.se/blogg/2013/09/vikingaspecial/
 
Och för att avsluta länkfesten så har du facebooksidan för Tronis här: www.facebook.com/tronlandaren - finns lite skoj bakommaterial och sånt.
 
Värt att notera då, för att se Tronländaren så måste man alltså köpa biljetten till Hammer of the Gods. Men man måste inte seHammer of the Gods. Dom har inte pilbågsvakter som skjuter en om man går för tidigt, trots att det hade vart lite kul.
 
So, I'll be back, stay tuned, etc.

Gala och prisutdelning

Igår var det middag, fest och prisutdelning. Det blev inget pris för "Annalyn" tyvärr. Men jag hänger inte läpp, utan är fortfarande bara väldigt glad över att ha fått visa filmen här på festivalen. Det känns fint och hedrande.

Här är vinnarna

Best Nordic Documentary Award – "The Act of Killing" av Joshua Oppenheimer (medregissörer: Christine Cynn and Anonymous)
Best Nordic Short Film Award – "On Suffocation" av Jenifer Malmqvist
Best New Nordic Voice Award – "A World Not Ours" av Mahdi Fleifel

Läs mer om filmerna och juryns motiveringar här.

Jag är väldigt glad att "On Suffocation" (som jag skrev om igår efter att ha sett den) vann priset för bästa kortfilm. Det var den värd alla gånger! Tyvärr delades det inte ut några hedersomnämnanden i någon av kategorierna (vilket festivalen brukar göra, så det var konstigt och tråkigt). Men jag ger mina egna hederspris i kortfilmssektionen till "Ta av mig" och "Emergency Calls". I min kategori New Nordic Voices går så klart hedersomnämnandena till "Annalyn" ;) och "I've Been Here". I dokumentärfilmssektionen ger jag det till "Palme" - för den är faktiskt riktigt jäkla bra! (P.S. Jag har inte sett "Nowhere Home" ännu, men kan gissa att den också hade fått ett om jag hade gjort det...) Blir bio i höst för att se den istället.

Här är lite bilder från middagen och festen. Jag hade supertrevligt bordssällskap av bland annat Anna Weitz, dokumentärfilmare och producent som är en del av filmkollektivet Råfilm.

 
 
 
   
   

Detta var mitt sista blogginlägg för idag åker jag hem till Göteborg (för er som inte vet så är jag både Stockholmare och Göteborgare numera och bor och jobbar 50/50 i båda städerna)

Jag tackar Nordisk Panorama för att ha bjudit in mig till festivalen. Det har varit trevligt och bra uppstyrt. Jag har dock en önskan för nästa års festival: att de återinför att visa filmerna minst två gånger. I år hade de dragit ner på visningstillfällena för varje film till endast en gång (!) så missade man en visning så var det kört. Alla tips på bra filmer som folk hade sett kunde man inte gå och se efteråt, för att de redan hade visats sin enda gång. Så festivalansvariga - skärpning med detta nästa år! Vi vill ju se mycket film!

Jag vill också tacka FilmCloud så klart som stöttat mig.

Hoppas att ni som följt bloggen har gillat det.
Tack och hej för mig!

// Maria

On Suffocation

På förmiddagen idag tittade jag på lite kortfilmer i tävlingssektionen "Best Nordic Short Film". En storfavorit som jag tycker att man bör se om man får chansen är Jenifer Malmqvists kortfilm "On Suffocation". En ordlös film som berättar så mycket. Två män, i ett odefinierat land men troligtvis någonstans i Mellanöstern, ska hängas. Deras brott är att de är älskare. På några få minuter lyckas filmskaparna greppa tag om publiken och skoningslöst få den att tänka efter. Och reflektera över hur vi egentligen behandlar våra medmänniskor.

// Maria

Bilder från fest hos Auto Images

Igår kväll bjöd Malmöbaserade produktionsbolaget Auto Images in till fest i sin lokal. Ett litet, men mysigt ställe. Här kommer lite bilder från kvällen. // Maria

 

Kärt återseende

Idag träffade jag min kompis och kollega Klas Marklund. Han bor i Malmö och har precis gått ut regilinjen på Danska Filmskolan. Vi lärde känna varandra när vi båda sökte till just "danska" för fyra år sedan. Han kom in och hamnade där, medan jag kom in på Dramatiska Institutet och spenderade tre år i huset på Gärdet. Jag examinerades för ett år sedan med "Annalyn", som jag visar här på festivalen. Klas utbildning var hela fyra år, så hans film hade premiär nu i våras. Den heter "Flokken" och ser riktigt spännande ut. Kika på trailern här!
Jag har inte sett hela filmen ännu, men ska kika på den nu i veckan tänkte jag!

// Maria

Många inspirerande och intressanta filmer

Igår var visningen av min film. Det gick bra! Det var inte en fullsatt salong (förståeligt eftersom visningen var kl.10 på söndag morgon...) men jag fick fina reaktioner efteråt. Känns skönt! 

Det var också roligt att se de andra filmerna i mitt program. Det låter kanske lite partiskt, men jag tycker att de svenska filmerna var de mest intressanta. En favorit var en kort dokumentär som heter "I've Been Here" (Jag har varit här) av Sarasvati Shrestha. Det är film om en fantastisk ung tjej - som kanske inte är som alla andra, men som inte bryr sig ett skit om vad folk tycker. Hon är kraftfull, rolig och helt galen (i den mest positiva bemärkelsen). Kanske 10 år gammal, politiskt engagerad och sa bland annat:

"Jag vill bli en politisk och kulturell filosof. Och det är jag redan."

Så se den filmen om ni får möjlighet!

Jag var även och såg två filmer av Margreth Olin. Hon är på festivalen och håller master class och visar bland annat sin nya film "Nowhere Home" (De Andre). Titta på trailern här. Som ni ser så är hennes nya film något du inte får missa i höst. Den går upp på Folkets Bio, så gå och se den!

Filmerna jag såg igår var på cirka 30 minuter var och visades som en del av ett retrospektiv; "Kroppen min" och "Onkel Reidar". Den sistnämnda var den första filmen hon gjorde och vann en Amanda (Norges motsvarighet till Guldbaggen). "Kroppen min" var hennes egna svar på boken "Fittstim" och har blivit ett filmens motsvarighet kan man säga. I det Q&A som var efter filmen så berättade hon att hon älskade den boken och ville få vara en del av den norska motsvarigheten skulle göras. Men när hon inte blev tillfrågad så bestämde hon sig istället för att göra en egen film som svar. Och det blev en film om hennes kropp (och alla andras kroppar också för den delen). Vad den varit med om, sexuellt, kroppsligt, fysiskt, hur hon sett på den, skammen, och försoningen gentemot sin kvinnokropp. Jag blev berörd och inspirerad!

// Maria


Q&A med Margareth Olin

Middag på Moriskan

Igår kväll var jag på "Directors Dinner" - en middag med alla regissörer som visar en film på festivalen. God mat och fint sällskap. Träffade både nya bekantskaper och gamla. Min kompis Victor Lindgren (som gick på kryckor kvällen till ära) visar sin film "Ta av mig" på festivalen. Den har tidigare visats på Berlin Filmfestival och vann där en Teddyaward. Det är världens största gayfilmspris, som bl.a. vunnits av "Fucking Åmål" för en massa år sedan! (Jag feed-backade en hel del på Victors film under klippningen!)

Annars några nya bekantskaper: Leontine Arvidsson som visar filmen "2011 12 30", som även den visats i Berlin och som visas i samma program som min film här på Nordisk Panorama. Aasne Vaa Greibrokk som visar sin examensfilm från Norska Filmskolan, "To Whom it May Concern". Aasne gick ut för ett år sedan och är redan igång med en långfilm som fått stöd från Norges motsvarighet till Rookieprojektet. Filmen planeras att spelas in i vår.  

Alldeles strax ska jag iväg till visningen av min film "Annalyn"!

// Maria

 


Viktor Lindgren


Leontine samtalar med en finsk regissör


Aasne Vaa Greibrokk

Första mötet redan på tåget

Festivalen började redan på tåget till Malmö. Träffade Karin Ekberg över en kopp kaffe i bistron. Karin är dokumentärfilmare och informatör/webbredaktör på Filmbasen. Idag klockan 16 visar hon sin första långfilmsdokumentär "Att skiljas" för industri. Lycka till Karin!

// Maria

Följ med till Nordisk Panorama – Maria Eriksson gästbloggar

Idag börjar 24:e upplagan av Nordisk Panorama. Festivalen har i mångt och mycket varit en branschtillställning där ny nordisk kort- och dokumentärfilm visas upp, filmindustrifolk minglar med varandra och filmare gör sina genombrott. Nu tar festivalen nya tag och satsar på att bli en mer publik och kommer ha Malmö som fast bas framöver istället för att turnera Norden runt.

Filmaren Maria Eriksson kommer vara på plats under veckan och rapportera kontinuerligt på FilmClouds gästblogg. Hon tävlar i kategorin New Nordic Voices med sin kortfilm ”Annalyn” som visats på många festivaler under året. Här berättar hon lite om vad vi har att vänta oss!

 
Vad ser du mest fram emot inför veckan i Malmö?
Alla möten! Nordisk Panorama är en av de trevligaste om mest inspirerande festivalerna att vara på tycker jag, för den har en så genuin och intim känsla. Den öppnar upp för många givande samtal. Annars så ser jag även fram mot en programpunkt som heter "My Dinner With...", där en känd regissör bjuder in en annan regissör över en middag och samtal.

Vem kommer du försöka få lite hängtid med under veckan?
Det skulle vara spännande att få samtala lite med Margret Olin, för hon är så jäkla inspirerande. Jag var på en master class med henne en gång och det var den bästa jag varit på. Jag blev så berörd av henne att jag grät en skvätt.

Vad kommer du rapportera om på gästbloggen?
Jag kommer lägga upp bilder och små texter om vad jag har för mig på festivalen. Om de programpunkter som jag går på, och andra tillställningar under festivalveckan. Så det blir en blandning av tips, rapporter och inspiration.

Varför ska man vara intresserad av Nordisk Panorama och vad som händer där?
För att det visas riktigt bra filmer. Förra året såg jag t.ex. "Searching for Sugarman" där. Det är få utvalda filmer och nivån är väldigt hög.

 

Sidor