The End

Snipp snapp snut, så var 500 filmer, 500 sätt att se på världen slut.

Finns det något som kallas lyckligt vemod? I så fall så är jag lyckligt vemodig nu. Även ganska tom. Tom på ord. Ordtom. 

När jag vinkade av min stockholmska b-friend på Centralstationen igår såg jag även skådespelerskan från den svartvita festivalfilmen sitta och vänta på sitt tåg på Starbucks. Det var ett så fint ögonblick. Trotts att jag kände en stark känsla av att vilja hälla min kaffe över henne (jag är nog inte ensam om att störa mig relativt mycket på ”Vova! Vova!” repliken efter att ha hört den non-stop i en vecka), trotts denna starka impuls hejdade jag mig och njöt istället av att se henne lämna festivalen i färg.

Några av er kanske avslutade ert festivalande för flera dagar sedan, några kanske sitter och tittar på en av slutvisningarna just nu, men jag kastade in handduken igår jag. Efter avslutningsfesten på Lindholmen Sciencepark i lördags var jag helt förstörd när jag vaknade i söndags. Det enda jag ville göra var att åka hem till mig själv och äta grönsallad i en månads tid. Att se film och dricka sig härligt mingelberusad 9 dagar i sträck tar inte bara på kroppen, utan även psykiskt. Jag var fullkomligt tom i huvudet.

Kanske blir det så när man proppar sig till bredden full med intryck och kreativitet, att man till sist inte klarar av mer och zoonar ut? Jag har nog aldrig stirrat tomt ut i intet så många gånger som jag gjort de senaste dagarna. Nu handlar det väl huvudsakligen om att försöka ta sig tillbaka till verkligheten långsamt och försiktigt. Börja röra på sig och kost som inte bara består av lättsaltade mingeljordnötter och grillkorv.

Nu känner jag mig väldigt pessimistisk, eller tråkigt, eller bara tjötig. Men jag vill bara intyga er om att jag haft en fantastisk festival. Absolut. Men man blir ju alltid lite post-deppig när man haft skitkul.

Här är i alla fall mina topp fem upplevelser från festivalen som gått:

1. Såg min pojkväns nya långfilm Remake inför biopublik för första gången.
2. Hade ett givande möte med Moving Sweden konsulent Andra Lasmanis.
3. Spelade skivor och drack mig superberusad på gratisöl på invigningsfesten.
4. Gjorde en festival(fest)runda tillsammans med min kille. Moscow Mule – Film i Västfest – Götafilmfest – Rivertondrink – däcka.
5. Startsladden. Älskade årets utbud. Verkligen. Massa brudar också. Yäh.

Nu börjar mitt nya liv. De som inte gjorde filmfestivalen 2014 kanske började med sina nyårslöften den första januari, men skall man gå all in på GIFF måste man skjuta upp sådana restriktioner. Men nu, när det är snipp snapp snut på det här sättet att se världen på, skall jag ta tag i mitt liv lite mer.

Jag vill bara tacka Filmcloud och alla som läst de här inläggen för er tid, tacka GIFF för alla bra seminarium, filmer, fester och alla fantastiska människor jag fått möjlighet att träffa. Jag är så jävla glad för de här dagarna. Lite grönsallad på detta och snart skall jag börja bearbeta alla intryck på riktigt. Nästa år kanske min film visas där? Fan vad fett det hade varit. Vi säger helt enkelt så.

Ses nästa år.

/Linda