Kan jag använda samma tekniker som vid teatern?

Jag heter David Wallstén och är en verksam skådespelare. Jag är just nu aktuell i Juno och det stora mjölkmysteriet på Kungsbyn i Västerås men har min bas i Göteborg där jag senast regisserade Besten med Unga Folkteatern i höstas.
Mitt brinnande intresse för teater, storytelling och ny teknik gjorde att jag inte behövde tveka innan jag antog Filmclouds erbjudande att få delta i NUFFs(Nordic Youth Film Festival) workshop för 360/VR-filmskapande på Tromsø i Norge. Det var en workshop där jag och 7 andra deltagare under 7 dagar skulle skapa en film tillsammans, från idé till bioduken. Eller i detta fall, VR-glasögon. Med min bakgrund som skådespelare gick jag in med ingången i att undersöka vilka likheter/olikheter VR-film har med scenen och film. Tex, när publiken kan titta var den vill i rummet, hur gör du för att få den att titta dit du vill? Kan du använda samma tekniker som i teatern?

Tromsö är helt omgiven av vildmark. Unikt ställe för 360.Det var extremt intensiva dagar där vi kämpade minst 12 timmar om dagen för att bli klara i tid. Jag tog på mig rollen som en av två regissörer innan jag fick kastas in som skådespelare då en av de vi castade hoppade av.

Det var verkligen ett tidskrävande projekt. Någonting som tog riktigt lång tid var att vi filmade med Z-Cam, en 360-kamera som skapar 360 genom att filma med 4 olika kameror i 4K upplösning, 60 bilder per sekund. 4K är ett krav då det ger samma effekt som full HD då filmerna visas så nära våra ögon. Detta skapar enormt stora filer vilket gjorde att efterarbetet tog många timmar. Filmen var 6 minuter lång och det tog över 9 timmar att rendera hela filmen. Så ifall något behövde ändras så var det bara att vänta i 9 timmar.

Själva inspelningstiden gick fort. Vi valde att göra en fiktionsfilm där kameran var som en egen karaktär. Någonting som var unikt med 360 var att man var tvungen att kunna se hela rummet, därför kunde ingen förutom de som var med i scenen finnas där. Allt som var på spelplatsen var alltså skådespelarna och i vissa fall regissören som vi kunde klippa bort i efterarbetet. Då det är svårt att byta perspektiv med 360-kameran så gjorde vi längre tagningar, den längsta ca 3 minuter lång.  När jag spelade in den kändes det mer likt en teaterföreställning än en 2D-film då man inte behövde tänka så mycket på kamerans placering då den filmade mig vad jag än gjorde. Däremot kändes det viktigt att inte vända ryggen till, mer likt en teaterpublik i den aspekten.

Den enda tekniska aspekten jag som skådespelare var tvungen att ta hänsyn till var att inte komma för nära kameran då det skapar en allt för intensiv upplevelse hos tittaren. Dessutom kunde jag hamna mellan kamerorna vilket skulle kunna skapa problem i efterarbetet då de 4 olika kamerorna "sys ihop/stitch" för att skapa en gemensam 360 bild. Blev det för nära så kunde det skapa små hack i bilden precis där "stygnen/stitches" ligger.

Rendering av fyra 4K fier är tålamodsprövande.Det vi använde oss av för att dra till oss publikens uppmärksamhet i den här filmen var att framförallt använda oss av specialeffekter och ljud, men också riktningar med blickar de få gånger skådespelarna står på olika sidor av kameran. Allt detta känns ganska likt hur det går till på scenen, förutom att du nu behöver göra det samma runtom hela publiken. En annorlunda metod vi använde oss av i sista scenen var ett spår av fjädrar som ledde till händelsernas centrum.

Något som snabbt blev en ny insikt för mig när vi pratade med vår VR-supervisor och tog del av en hel del VR-material själv var hur kort spannet var som man kunde behålla publikens fokus. Upplevelsen är så intensiv och kräver så mycket av ens fokus då både synen och hörseln är totalt kopplade till den. Detta gör att de flesta klarar av max ca 10-15 minuter innan de börjar tappa intresset. Något som intresserat mig med VR är om det vore ett fungerande alternativ till att vara på plats vid en teaterföreställning och på så sätt kunna öppna upp teatern för många fler, men denna tidsbegränsning gör den drömmen svårare att uppfylla. Så vitt jag vet har det aldrig testats fullt ut dock så jag ser fram emot möjligheten att pröva den i framtiden.

VR-tekniken går fort framåt. Den VR-expert som introducerade veckan med oss gav ett tidsspann på 6-8 månader innan tekniken för VR-Film slår igenom på allvar. En period där priserna går ner, utbudet ökar och allt fler kommer se VR upplevelser som en naturlig del av ens vardag. Det kommer troligtvis aldrig slå ut traditionell film eller teater, det är en helt ny form av upplevelse.

Jag ser starkt fram emot och är taggad inför att få vara en del av ett helt nytt berättarmedium!

David Wallstén