Gratisöl, flytande väte och konsulenter

Jahaja, då var det igång. Invigningsrabbalder igår, och för att citera okänd kvinna i toalettbåset bredvid på Pustervik alldeles nyss:

”Jag är ganska trött idag, om jag ska vara helt ärlig.”

Invigningsfilm i år var Ester Martin Bergsmarks (Pojktanten) filmversion av Eli Levéns roman Du är fötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats; Nånting måste gå sönder. Bra startfilm på en bra filmfestival, vad ryktesvågen skvallrade om i invigningsmiglet i alla fall. Alla har ju inte chansen att få biljett till denna kickoff visning, bara de med avundsvärd framförhållning. Ja, alltså inte jag.

Men vet ni vad, jag spelade lite tarantinosoundtrack och skrillexlåtar från Spring Breakers direkt efter visningen, så jag fick vara med ändå. Det var absolut ett nice gäng människor på plats på draken bla. Adam Lundgren, Katja Wik och Janne Josefsson spelade musik, och ute bland branschminglet stod Vera Vitali, Baker Karim, och ja, vår allas festivalchef Marit Kappla. Bra sätt att okrystat snacka med dessa människor är ju verkligen vid barkanten över en gratisöl.

Sen vart det ju stor invigningsfest på Pustervik. För er som var där kanske ni kände samma dissorientering som jag. Det var skog, flytande väte och utdelning av amuletter. Svårt att bestämma något konkret tema på det hela, men det var speckat och spexat i alla fall. För er som inte var där så fick jag tips av min vän Sigrid Bersman som jobbar för festivalen att: på onsdag, då skall det styras upp en Isländsk ferre på Pustervik. Något man verkligen borde gå på.

För mig som också gör film, vill göra film, och vet att jag kommer göra film - var det dock bara att ta sig upp ur sängen och glömma bakfyllan imorse och bege mig till SFI’s snack på... Pustervik. (Allt händer där just nu ju) Det måste vara filmfestivalens hata älska grej. Bakfyllan alltså. Det gäller bara att vänja sig vid en konstant huvudvärk och en extra strong extra large latte i handen.

Men ja. SFI. Det var jävligt intressant. Både konsulenter för dokumentärfilm, kortfilm, långfilm, även hybriderna snackades det flitigt om (ja de flesta formaten och stilarna) var på plats och konsulterna gav en personlig och avslappnad presentation/information om vad de gör just nu och hur de tänker, egentligen.

Mest intressant, och kanske mest uppskattat var Baker Karim som visade klipp från två av de projekt han på ett eller annat sätt stödjer för tillfället. Dyke Hard, en feministisk roadmovie och supersuccén Kung Fury som gjorde miljonsuccé på Kickstarter på bara några dagar. I detta fall hade SFI inte gått in med pengar, men med sitt namn bakom projektet när upphovsmakarna skulle ta med det över till USA. Alla som kanske har en bestämd bild av vad för film SFI går in och stöttar fick nog den bilden omvänd. Som Baker också sa, det känns nytt och jävligt fräscht. På sitt sätt.

Lite kul saker jag snappade upp också, från där jag satt på golvet i baren i brist på sittplats:

Konsulenterna sökte med ljus och lykta efter mer barnfilmer. Mer sånt, mer sånt.

Skicka inte in din kortfilms idé / kortfilmsmanus runt jul. Alla gör det då. Så ja. Större konkurrens, på ett sätt.

Moving Sweden ville ha mer 30 minuters filmer. ”Hitta essensen i din story” sa Andra och gestaltade en storyline där hon helt enkelt tog ett steg över filmens introduktionsdel och menade att vi skulle kasta oss rätt in i storyn vi vill berätta.

Lite grymt och stön från publiken också, om att dessa Moving Sweden stöd är alldeles för små. Ska man som filmarbetare jobba gratis eller? Gör du det eller, Andra? Frågade en medelålders man på främre raden.

Men, då fick vi det poängterat för oss hur viktigt det är att höra av sig till Moving Sweden med en bra plan. En genomarbetad och anpassad idé om hur filmen skall genomföras. Skicka alltså inte en idé om en megaproduktion med dyra åkningar och dyra animationer dit. Men, det kanske vi flesta redan förstått.

Jag gillar personligen idén med Moving Sweden. Alla gör det inte. Men, det går ju jättebra att göra jättebra filmer för 1 miljon. Herregud. Och ibland helgar ju medlen ändamålet också. Begränsad budget kan ju mycket väl resultera i nya former och nya sätt att spela in filmer på. Billigare villkor kan ju föda nya innovativa lösningar.

Jag ska dit imorgon igen. Till Pustervik med SFI alltså. Då kommer mer fokus ligga på kortfilmsformatet och det finns möjlighet att snacka och presentera sig för konsulenterna. SÅ bra. Då får dem ju ett ansikte till namnet som kommer stå på min nästa ansökan. Vilket alltid är en fördel. Never be a stranger, helt enkelt.

Så ja. Det har hänt hittills. Nu sitter jag mitt i förminglet på Stora teatern och skriver detta. Jag hade turen att få en biljett till novellfilmsvisningen. Festivalens absoluta höjdpunkt för mig. Jag tänker att jag skriver mer när jag sätt filmerna. Dessutom skall jag försöka haffa någon som vet hur det funkar kring dessa novellfilmer. Det har alltid vart ett mysterium för mig faktiskt. Så, ett mission.

Ikväll ska jag se filmen Stockholm Stories, med bland annat kompisen Filip Berg i en av huvudrollerna. Kul kul. Men innan det, novellfilmsmaraton och hem och äta Pulled Pork. Bra att grunda med stadiga måltider liksom. Det lär ju bli en dyr drink i Rivertonbaren efter visingen – om jag känner mig själv rätt.

Ses i minglet.

Linda