Genialiska regidebutanter del 2 / Festivalbloggaren checkar ut!

Jag har även sett Greta Gerwigs internationellt hyllade regidebut “Lady Bird” som smyginvigde Göteborg FIlmfestivalen den 25 januari. Greta Gerwig slog igenom som skådespelerska i Noah Baumbachs film “Greenberg” och har även skrivit manus till fantastiska “Frances Ha” och “Mistress America” av samma regissör. Jag brukar irritera mig på skådisar som alltid är typecastade, men jag älskar Greta Gerwigs unika utstrålning och personlighet som lyser igenom såväl hennes roller som manus och nu även filmen hon regisserat. 

Saoirse Ronan spelar Christine "Lady Bird" McPherson som till sin mammas förtret bara vill kallas det namn hon givit sig själv. Hon är 17 år, bor i urtråkiga Sacramento i Kalifornien, går sista året på en katolsk high school som hon vantrivs på och har en stormig relation med sin mamma (Laurie Metcalf). Det är en perfekt indierulle om att växa upp, om klass och vara en “missplaced” nästan-vuxen som inte vet vart hon är på väg i livet. 

Det är härligt att kunna spegla sig ordentligt i en film för en gångs skull. Vi kulturtanter bär ju egentligen upp hela kulturen men får sällan se oss själva representerade på ett flerdimensionellt sätt. Det måste finnas utrymme för att fler än vita medelklass cis-män ska få sina berättelser berättade, och jag tror att en förutsättning för detta är att en större del av filmens upphovsmän inte bara utgörs av denna grupp. 

En som delar min uppfattning är Aline Brosh McKenna som i förra veckan startade den amerikanska producenten uppropet #FemaleFilmmakerFriday. McKenna hade  i en intervju hört just Saoirse Ronan, huvudpersonen i “Lady Bird”, berätta att när hon såg Greta Gerwig regissera fick det henne att känna att hon en dag också skulle kunna göra det. Uppropet går ut på att via sociala medier sprida bilder av kvinnliga regissörer in action för att inspirera unga blivande filmskapare på samma sätt som Ronan blev inspirerad av Gerwig. McKenna summer det hela så här enkelt: “The world needs to see images of women directing. It’s hard to become what you do not see.” 

Detta går i linje med något Oprah Winfrey inledde sitt tacktal på Golden Globes-galan med. Winfrey berättade om när hon som liten flicka såg Sidney Poitier bli den första afro-amerikanska skådespelaren att vinna en Oscar 1964, och att detta förändrade hennes liv och gjorde att hon följde sina skådespelardrömmar. 

Det är dags för mig att tacka för mig för den här gången! Det har varit en grym vecka med många fantastiska filmer, samtal, många yogis och korv-med-bröd-middagar i farten mellan programpunkter. Den här småbarnsmamman somnade inte på en enda film det här året!

Tack och hej, vi ses kanske i en biosalong!
/ Kajsa Finn, eder festivalreporter

Bild: Till vänster festivalbloggaren Kajsa Finn, till höger Mai Zetterling (Svensk Filmdatabas)