FILM:14 Stå upp för vad du åstadkommit!

Efter en helg väl spenderad på ett av Sveriges kanske bästa event för unga filmskapare sitter jag nu på tåget och pustar ut.

Det återkommande filmglappet, eller FILM:14 som det kallades i år är en mötesplats för unga filmskapare från Sveriges alla hörn och ett event som verkligen bevisar hur mycket Sveriges olika resurscentrum tillsammans med SFI satsar på oss unga filmare. Filmglappet är under två dagar i filmhuset i Stockholm och fokuserar främst på att unga filmare ska knyta nya samarbeten, kontakter och vänner genom workshops, seminarium och en massa filmtittande av varandras filmer. Men något som jag märkt i år men också förra året då jag deltog även då, är att vi unga filmskapare är väldigt blyga av oss när det gäller att prata om vad vi åstadkommit inom film. Det känns som att vi är rädda att bli dömda av personer som kommit längre, eller att vi skäms över våra ”Dåliga” filmer. Jag anser att vi ska vara stolta oavsett om man gjort en film eller tjugo. Bara för att någon gjort mer än du, så betyder det inte att hen har gjort något bättre. En filmare med dyr teknik behöver inte göra bra film. Kolla bara på vissa storfilmer från Hollywood, är alla verkligen bra? Det jag vill ha sagt är att vi borde ta tillfällena i akt att visa upp oss och vara stolta över vad vi åstadkommit. Och om något är dåligt så är det ändå något du borde vara stolt över för man lär sig utav sina misstag. Och respons från andra stärker oss som individer. Jag berömde många filmer jag såg under helgen men fick oftast reaktioner i stil med ”Kul att du gillade den, men den är faktiskt inte så bra, Jag skäms för den” “Vad har själv gjort?” Vi ska aldrig skämmas för våra verk. Vi ska vara stolta. Men vi ska inte heller tävla med varandra. Filmskapande är ett intresse man ska brinna för och tycka är roligt att genomföra och hellre arbete tillsammans, istället för mot varandra. Det är dock lättare att sitta här och skriva att man ska vara stolt över sig själv när jag vet att jag är likadan själv. En perfektionist som aldrig blir nöjd med sina filmer och jämför sig mycket med andra, det är jag det. Men samtidigt kan jag erkänna att samtidigt som jag inte gillar vissa av mina verk så är jag så nöjd över vad jag åstadkommit. Det handlar inte om att alltid lyckas med allt man gör. Alla gör misstag och ”dåliga” filmer men att visa sin stolthet och fortsätta kämpa är bättre än att dra ner sig i förtvivlan. I filmbranschen är ju inget serverat på silverfat och därför borde vi alla fortsätta kämpa mot våra drömmar samtidigt som vi stöttar varandra. 

/Chrille Z