Efter Berlinale började det dyka upp en hel del intressant i min mailbox

Filmare lämnar Sverige!

Gisela är en av dem. Läs hennes blogg om olika program runt om i Europa.

Flyern från Berlin hade legat i vårt klassrum flera dagar och förmodligen var det bara jag som hade läst den. En kylig och mörk höstkväll satte jag mig framför datorn, knappade in adressen och fyllde i formuläret på nätet. Jag visste knappt vad det var jag anmälde mig till eller vad det innebar, men jag var nyfiken.

Så kom beskedet. Jag hade blivit antagen till Berlinale Talent Campus. Någon från SFI ringde och tipsade om att jag kunde söka resebidrag från dem. Det gjorde jag och fick det beviljat, sen var det bara att åka.

Väl i Berlin blev jag överrumplad av atmosfären och alla människor. Platsen flödade av kreativitet och skaparglädje. Det var så himla bra stämning och allt var så välorganiserat med boende, filmvisningar, workshops och så vidare.

Jag hade varit intresserad av film så länge jag kunde minnas och gjort några kortfilmer innan filmutbildningen på Katrinebergs Folkhögskola, men aldrig tidigare befunnit mig i den här typen av sammanhang. Det var en fantastisk möjlighet att knyta kontakter, men jag förstod nog inte då vad det skulle kunna leda till. Jag lät mig mest njuta av att vara där och inspireras av alla föreläsare och av de andra deltagarna.

När jag ser tillbaka på veckan i Berlin så fylls jag av energi. Jag kan samtidigt önska att jag hade väntat lite och åkt några år senare när jag hade mognat lite mer i min roll som filmare. Jag hade nog fått ut mer nu.

Interakclja i Serbien

Efter Berlinale började det dyka upp en hel del intressant i min mailbox. Någon gång under våren 2009 kom det ett mail som fångade mitt intresse lite extra. Det var från en organisation iSerbien som bjöd in 20 filmare för att tillsammans i team om 5 göra dokumentärfilmer kring ett givet tema. Förutom att spela in film gjorde vi utflykter, umgicks och festade. Vi var även tvungna att presentera det land vi kom ifrån på torget i den lilla staden Požega där vi befann oss.

En av filmarna jag mötte i Serbien berättade för mig om Cinemadamare i Italien och hur himla kul det var och att alla som gillar film borde åka dit.

Cinemadamare i Italien

Cinemadamare påstår själva att de är världens största filmläger för unga filmare. Om det är sant kan jag inte svara på, men det pågår hela sommaren och varje vecka åker en till en ny ort, både små byar och stora städer. Ju längre en stannar under sommaren ju större återbetalning får en på sin flygbiljett. På Cinemadamare bildar en varje vecka team som tillsammans gör en eller flera filmer. Veckan avslutas med en filmvisning på torget där en befinner sig och de två bästa filmerna från veckan belönas med 200 respektive 100€. Många som jag träffade där hade varit där tidigare år. Vissa kom tillbaka som team, men en kunde också bilda nya team varje vecka eller som jag som hoppade mellan flera olika team.

Innan jag åkte till Italien hade jag ansökt till ett NisiMasa projekt. För er som är unga och håller på med film och inte känner till NisiMasa, gå genast in och like:a deras sida på Facebook. De samarbetar med flera olika filmorganisationer, har bra koll på filmvärlden i Europa och anordnar flera spännande workshops bland annat den jag var med på.

Projektet kallades Istanbul Express och var en dokumentärfilmsworkshop som utforskade ämnen kring identitet och ”no boarders”. 45 filmare deltog uppdelade på 3 olika rutter med 3 personer i varje team. Sista veckan anlände samtliga till Istanbul där vi färdigställde filmerna och hade stor premiärvisning.

Jag rekommenderar verkligen alla att ta chansen att delta i ett internationellt filmsamarbete. Det är givande på så många sätt. Du lär dig samarbeta, får ta del av andras kunskaper, knyter kontakter och får vänner över hela världen. Det kan leda till samproduktioner som hos två vänner till mig som möttes i Italien, en från Pakistan och en från England som just nu håller på att spela in långfilm tillsammans i Pakistan. Jag själv har fått erbjudanden om att bland annat jobba med TV i Serbien och att filma reklam i Portugal.

Filmarna på Istanbul Express

I somras fick jag slutligen chansen att åka till FEST Festival i Portugal och delta i deras Training Ground. Jag har känt till festivalen och velat besöka den sedan 2010, men har inte kommit iväg förens nu.

Till FEST kommer ungefär 400 filmare och en stor del går ut på att nätverka. Alla var så väldigt öppna och det var lätt att mingla runt. FEST inleds med ett stort speed meeting som så gott som alla som är på plats är med i. Det spelar ingen roll om du precis har börjat en filmutbildning eller har vunnit en Oscar, både deltagare och de som är där som föreläsare ställer sig i ringen och tar ett steg åt höger eller vänster när signalen ljuder och presenterar sig för nästa person.

Mingel under FESTFilm knyter samman människor från olika bakgrunder och jag upplever att ambition och motivation är något som det finns gott om i sammanhangen som jag beskrivit. Oavsett vad du har för mål eller om du deltar utan mål så kommer du komma hem med någonting, en ny kollega, nya kunskaper, nya erfarenheter, ödmjukhet och en massa inspiration.

Gisela Ritzén

Utdrag från filmen som jag fotade under Istanbul Express.

I'm not here from Gisela Ritzén on Vimeo.

Gisela Ritzén har för FilmClouds räkning gjort en kartläggning och sammanställning av olika program, workshops och filmläger som erbjuds framförallt runt om i Europa. Du kan även möta henne och andra filmare i panelen Filmare åker ut! under Västsvenska Filmdagarna. Läs mer...