Fem frågor till: Astrid Askberger

I 14 år har dokumentärfilmaren Astrid Askberger följt sångerskan och mångsysslaren Greta Jane Pedersen som hon av en slump träffade på en buss när hon arbetade som au pair i USA. "Gretas guide till galaxen" öppnar upp dörren till Gretas liv. Hon vill leva sitt liv så fritt som möjligt och har flytt från sin dysfunktionella familj och flyttat tvärs över USA från Noorwood i Massachusetts till Olympia, Washington. Filmen gestaltar varsamt hennes förändring, försoning och hur hon kämpar för att hitta och upprätthålla sin frihet. Gretas guide till galaxen är en finstämd film om en kvinnas sökande efter sina egna levnadsregler och idag har den har premiär på Göteborg Film Festival.

Vad var det som gjorde att du började filma Greta överhuvudtaget?
Jag tyckte att hon var extremt rolig. Genom henne upptäckte jag också en del av det alternativa USA. En värld som jag inte kände till när jag började jobba med filmen och som var spännande, lekfull och befriande. När jag valde att jobba vidare med filmen i ett senare skede upptäckte jag att Greta försökte skapa sitt eget sätt att ha en relation, något som jag tyckte var intressant och hon hade en bakgrundshistoria som berörde mej.

Har Greta haft några tveksamheter till att bli filmad, och hur har du hanterat det i så fall?
Ja ibland. Det är nåt utmanande med att filma utomlands. Man tar med sej sin fotograf och kör hårt i två veckor i sträck. Det blir väldigt intensivt och begripligt att den som medverkar kan behöva en paus. Jag kanske inte alltid var lika förstående där på plats som jag är nu i efterhand, men det vi gjorde var att prata om det och försökte hitta en balans mellan våra olika behov, så att vi båda kunde känna oss nöjda.

Har du själv haft några tveksamheter om du verkligen ska fortsätta med projektet, och vad fick dig att fortsätta?
Jag la ner det efter första gången jag hade varit där och filmat. Eller, jag la inte ned det, men tänkte att jag behövde filma mer och sen blev det liggande. Jag började jobba med det igen på grund av att ett annat projekt jag gjorde blev nedlagt och en producentvar peppande när jag berättade om projektet. 

Men tycker nog att det varit upp och ner med tvivlet i detta projekt som i andra projekt, men mer eftersom det är det största projekt jag gjort. Det har känts stort och svårt att angripa och svårt att formulera. Det som fått mej att fortsätta att jobba är en stark känsla av att det finns något spännande i projektet och i Greta som person. Och att de jag jobbar med, och andra runt om hjälpt till att göra projektet konkret och med att arbeta med det på ett handgripligt sätt.

Vad händer efter festivalen, vart kommer man kunna se filmen om inte här?
Inget är klart men vi pratar med distributör och TV. Och jag hoppas att den hamnar på många festivaler.

Har du några tips till andra som håller på med liknande mastodont-projekt?
För mej har det hjälpt att lägga projektet på en konkret nivå. Dela in det in det i smådelar. Dela upp på ett löjligt enkelt sätt och låta det vara så enkelt, lita på att det är ok. Och våga vara övertydlig, det är ändå jätteotydligt för alla andra. Och på ett sätt känns det overkligt att det är klart men den dagen kommer för alla mastodontprojekt om man jobbar på och inte ger upp. Otroligt nog!

 

Astrid Askberger är född 1979 och är verksam som dokumentärfilmare i Göteborg. Askberger har studerat på Biskops-Arnös dokumentärfilmslinje samt Tv- och videoproduktion på Kalix folkhögskola. Hon är aktiv i Dorisfilm som bland annat erbjuder handledning för FilmClouds medlemmar. Gretas guide till galaxen har premiär fredag den 5 januari kl 17.30 på Bio Capitol och visas sedan både på lördag och söndag. Mer information om biljetter hittar du här.